- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
25

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logeraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han försvann med en gest, som knappt en skådespelare
kunde ha presterat maken till. . . . . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Följande afton i skymningen, då Sofie satt framför
elden och med blånor uppstoppade en nåldyna — också
tillhörande hennes kram — sade Lina betänkligt, i det hon
främlutade sitt hufvud: “Bara du inte får ångra dig, Sofie
... Men, kors, hvad hör jag — om du vill, så är det visst
inte för sent ännu.“

Sofie såg hastigt upp.

Lina visade åt dörren, som i samma minut flög upp
— och der stod kusinen, blek som en död.

“Sofie“, ropade han utom sig, “jag har sprungit från
arbetet, för att för allra sista gången fråga dig om du är
så förhärdad att du säger nej en gång till?“

“Det gör jäg inte, kära Kalle“, svarade Sofie med lika
mycken vänlighet som bestämdhet, “eftersom jag redan
sagt nej och det utan återvändo.“

“Men du var uppbragt i går, Sofie, för det jag
gubevars talade vanvördigt om herr Vilhelm Alm. Men om
jag nu lofvar att ha vänskap för honom, om jag fordrar
att han ser på dig, utan att jag rifver ögonen ur honom,
, Sofie lilla...“

“Fy, att tala så! Gå din väg och var förnuftig som en
kristen menniska — här bara pinar du dig sjelf och gör
mig ledsen.“

Denna gång svarade den olycklige älskaren icke ett
ord. Utan afsked slängde han åter upp dörren och
störtade ut på gatan, der han lika litet nu, som då han kom,
under sinnesrörelsen märkte en skugga, hvilken försigtigt
vek tillbaka från fönstret.

Var det väl en annan älskare, som ansåg den sumpiga
Tullgatan för sjelfva ingången till himlen?


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free