Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mormor Silfverlåås och hennes omgifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi för ingen del göra vår ovanliga utflykt utan att först
komma hit och omtala den stora nyheten.“
“Så, så, dufboet i kråknästet blir då verkligen
öfvergifvet... Akta er blott, mina vänner att qvarlemna något eller
att föra något med er från den stora societeten!“
“Ah, var lugn!“ utbrast mannen. “Hvad vi föra dit,
vår oblandade sällhet, det föra vi ock hem — hafva vi ej.
båda lärt att skatta det bästa?“
“Jag tillåter ingenting mer att yttras i det ämnet!“
afgjorde den sköna qvinnan... “Vi medhafva vår lilla
förning till mormors middag i morgon.“
“Tack, tack ... men hafven I också tänkt på den
stackars skräddaren, den sjuke tyske mannen och framför allt
på likbärarens hustru?“
“Vår jungfru har just nu gått till de två första. Vi
ha skaffat bättre plats för tysken, och i morgon skickar
jag soppa både till den stackars flickan med barnet och till
likbärarens hustru eller, snarare, till hennes båda sjuka.“
Vår unge flanör, som icke kunnat tränga sig fram till
sängen och taga afsked, lyssnade med intresse till allt.
“Likbärarens hustru“ — det var en bekantskap som
återstod att göra, och han ville med det första göra den. Men
nu tog han sitt parti att bli bemärkt. Utan att låtsa å
sin sida bemärka det unga parets förvåning, sade han ett
hastigt farväl åt mormör Silfverlåås, som med värme tryckte
hans hand och bad honom “för all del återkomma med
det snaraste“, bugade sig för de främmande och skyndade
ut att i fria luften samla alla sina minnen.
Han var icke mera road att gå på den lysande supén;
han ville i stället gå hem och börja sina anteckningar. För
hans fantasi blandade sig om hvarandra bilden af den sköna
qvinnan, de sorgliga barnhufvudena i den fattige
skräddarens kök, den sjuke tyske mannen på golfvet, hans hyrda
plats, och framför allt hexorna, vid lumpkorgen med deras
förfärliga saxar. Utom alla öfriga figurer kom äfven
likbärarens hustru, hvilken han ej sett och som han det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
