Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mormor Silfverlåås och hennes omgifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som betalte mer än andra. Det kostar på hjertat och
blodet, herre, men de få tiga.“
“Stackars qvinna, om“ ...
“Jag är död!“ skrek en rå röst bakom skärmen. Den
sjuke mannen hoppade högt till: han önskade säkert att
han också varit det — på allvar.
“Kom och se!“ hviskade den unga qvinnan och förde
den deltagande främlingen fram till skärmen, genom hvars
spruckna tapet han kunde kasta en blick på scenen innanför.
På en soffa sutto två mycket grannt utklädda
qvinspersoner af ett icke tvetydigt utseende. Fräckhet och
snålhet lyste ur deras ögon, dem Gud gjort vackra, men onda
lidelser gifvit ett grymt sorgligt uttryck. På en stol å
hvardera sidan om bordet intogo tvenne karlar sina platser;
och om qvinnornas ögon förrådde snålhet, förrådde deras
så kallade mäns en verklig rofgirighet. Dessa herrar,
hvilkas yrke förblef en hemlighet, hvaruti icke ens polisen
kunnat fä kasta en blick, voro mycket ute både om dagarne
och nätterna, stundom med, stundom utan sina damer, men
på aftnarne höllo de sig alltid hemma och roade sig då
utan undantag med att spela kille, hvarvid de voro färdiga
till hvad som helst för att draga nytta af hvarandras otur.
Begge voro klädda ungefär som afsigkomna halfherrar.
Vår flanör var ifrigt upptagen af att inprägla hela
scenen i minnet, icke blott de fyra figurerna, utan det
smutsiga bordet med kamfiokorten utspridda på skifvan,
bränvinsbuteljen i ett hörn, ljuset i det andra och slanthögen
och de ruskiga sedellapparne framför hvar och en, men han
afbröts hastigt. Steg hördes i trappan, och strax derefter
inkom en ny personage, visserligen uppstofferad i svart
drägt och hvit halsduk, men ingalunda med en likbärares
högtidliga utseende.
“Det är min man!“ sade den unga qvinnan och
skyndade emot denne med en välkomstblick till den grad
inbjudande, att åskådaren af denna nya scen icke nog kunde
beundra att så mycken takt, beherskning och fin godhet
gömde sig i ett vindskyffe i bondqvarteret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
