Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mormor Silfverlåås och hennes omgifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befria oss från dessa rysliga logerare. De behöfva dessutom
så ofta ömsa bostäder och vilja aldrig ha ett eget hem“
Vår flanör gick slutligen, mycket tillfreds med sin nya
bekantskap och tillfreds äfven med sin ökade erfarenhet,
men dock genombedröfvad vid tanken på detta lidande i
alla riktningar, ett lidande gömdt för verlden.
På återvägen kunde han icke neka sig nöjet att kasta
ännu en blick in till mormor Silfverlåås, som med stark
makt drog hononi till sig. Hon var nu, efter sin lilla supé,
sysselsatt att med ihopknäppta händer och hög röst göra
sin aftonbön, hvars sista ord klingade mot den inkommande:
“Jag tackar dig, min Frälsare, för din tuktan, för din
kärlek och för det hopp, som kommit till mig, att snart
få gå till ditt hem, der du förvarat många boningar åt
dem, som ödmjukt söka inträde.“
Den unge mannen ville sakta och vördnadsfullt draga
sig tillbaka, men den gamla sade mildt leende: “Jag
känner igen er... Hvar har ni varit under tiden?“
“Hos någon, som mormor Silfverlåås lärt att värdigt
bära sitt kors: hos likbärarens hustru.“
“Tack, tack! Denna qvinna är ett slags helgon, en
värdig föresyn, om någon ville följa hennes exempel... Nå,
ni kommer ju igen om några dagar, så skall jag samla
minä tankar och berätta er om de andra. De äro också
menniskor af bästa slaget... men nu känner jag mig tung
och sömnig... Farväl, unge herre! Tack för den glädje
ni gjort mig — glöm icke mormor Silfverlåås!“
7.
Denna nyårsaftons-promenad inverkade så starkt på
honom, som företagit den, att han vid återfärden från Haga,
dit han i tankarne gått, glömmande tiden, spratt till af
förvåning, då tornuret i Adolf Fredrik slog midnattstimmen
och ett allmänt tutande från alla kyrktorn genom den klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
