Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dufboet i kråknästet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Ack, det var sant... förlåt, mamsell Meixner, jag
glömde... men jag... jag visste icke att“...
Jenny smålog.
“Herr Murray“, sade hon med tillvinnande hjertlighet,
“sedån vi sysselsatt oss med den orsak, som förde er hit,
ärnar jag begära ett råd af er.“
“Af mig — är det möjligt... Låt oss då skynda!“
Jenny emottog och qvitterade en liten penningsumma,
sände sin vänligaste helsning till den gamle bokhållaren och
sade derpå hastigt: “Herr Murray, det råd jag begär, gäller
min önskan att få ett par rum i en aflägsen trakt, en trakt
der jag icke är känd. Då vi för min gamla tants skull
ändå måste ha en uppasserska, som går från och till, kan
denna hemta och återbara linnesömnaden till den lärftsbod,
som ändtligen anförtrott mig arbete, och broderiet till
nipperboden. “
“Och detta är för er... för er, som“...
“Nå, men så visa då icke mer svaghet för mig än jag
sjelf gör!“
“Men... det underhåll, som konkursmassan...“
“Jag måste tänka på tants ålderdom och sjuklighet
och äfven derpå att sjukdomsdagar kunna komma också för
mig. Jag har riktigt blifvit snål. Det skulle icke gå an
att börja arbetet, först sedan det lilla förrådet är
fullkomligt slut.“
“Gud, huru storsint ni är“... Julius såg ut som om
han med ihopknäppta händer velat tillbedja.
I detta ögonblick inkom fru Blume. Hennes utseende
tillkännagaf en starkt upprörd känsla. Utan att bemärka
Julius, utbrast hon: “Var grefven här nu igen? För Guds
skull, Jenny, afvisa då en gång hans olyckliga enträgenhet.
Du gör dig ännu olyckligare än du redan är genom
din onödiga grannlagenhet... Åh, herr Murray — ursäkta
Det är fråga om affärer?“
“Ja, naturligtvis, kära tant! Men hvad för en olycka är
det tant talar om?“
“Jag hoppas“, inföll Julius, totalt glömmande bort sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
