Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En qvinnas sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stackars unga qvinnan... “Huru skall det vara innan
aftonen?"
I detsamma föll hennes blick på ett stort bref —
hennes eget, som obrutet låg bredvid henne — men det låg
der icke ensamt: en tunn biljett hade blifvit instucken vid
kuvertets ena sida.
Denna biljett lydde så:
“Amelie!
Min obeveklighet att ej nu vilja taga känhedom om
ditt bref härrör hvarken från min svaghet eller mitt förakt
— den härrör från mitt förnuft, som tydligt säger mig att
jag ej bör handla, innan den mask, som du från i dag får
se mig bära, blifvit mitt rätta ansigte, hvars ljumma
likgiltiga yta trängt sig in i min innersta varelse, så att samma,
prägel finnes innanför som utanpå. För detta arbete böra
tvenne år vara tillräckliga. När de förflutit, skall jag läsa
ditt bref och hvad det innesluter. Då skall jag kunna,
döma så opartiskt som om jag dömde en främmande mans
hustru. Intill dess lef huru du vill, men försök aldrig, förrän
dessa tvenne år tillända gått, att med ringaste förtroende
närma dig honom, från hvilken du nu bör vara
längre skild än genom döden, som aldrig skiljer förenade själar.
I öfrigt förändras ingenting i husets vanor. Verlden
måste föras bakom ljuset. Georg.“
Man skulle ha trott att Amelie vid första läsningen,
af detta bref gjort sig någon illusion om händelser och
möjligheter, som kunde förändra Georg eller inverka på
honom. Men hon gjdrde sig ingen sådan. Hon visste alltför väl
att stålet i hennes mans natur aldrig kunde hvarken böjas
eller brytas och att hvarenda bön, som hon velat försöka,
skulle ha studsat tillbaka från det pansar, hvarmed han
skylde det blödande och kanske svaga hjertat.
Hade hon icke en gång haft sin framtid på dubbelt
sätt i sina händer den dagen, då han bad om hennes
kärlek och förtroende och då den i sig sjelf ringa
hemligheten utan tvifvel kunnat upptagas och försmälta i hans egna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
