Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En qvinnas sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undvikande, hvarvid likväl den höga rodnaden på hennes
kinder talade öppnare... “Men eftersom vi träffats, så ber
jag att du skickar mig den der biljetten tillbaka — den
bör ej vara i dina händer.“
“Men är ni då alldeles rasande begge två! Jag vet
icke hvad för en biljett ni menar.“
“Ni?“ Amelie blef alldeles krithvit.
“Ja, din man och du...“
“Min man?“
“Nå ja, han var väl permitterad att begära den lilla
imaginerade papperslappen, eftersom han under förbifarten
på sin resa tittade in till mig på min gård och å dina
vägnar bad mig om en sak, som jag aldrig fått. Helt säkert,
min lilla Amelie, har du skrifvit för att rättvisligen tukta
mig för min stora dumma djerfhet, men du har väl glömt
att ätsända din biljett — det är hela saken.“
“Trodde min man det?“
“Trodde det — ja, naturligtvis, förmodar jag. Han
var mycket gentil och hygglig emot mig och talade om den
gamla historien liksom det varit en barnsaga, hvad den
också var.“
“Men Carl“... Amelie hade knappt andedrägt nog
efter alla dessa märkliga nyheter... “huru kunde du då
skrifva att du fullkomligt gillade att jag icke kom till det
möte, som du föreslog?“
“Det skref jag ju, derför att jag ansåg ditt uteblifvande
såsom det fullständigaste svar, du kunde lemna mig. Och
jag tyckte att min heder fordrade att jag erkände, att jag
haft orätt och att du straffat mig rättvist... Din man har
väl sagt dig, att vi skildes som de bästa vänner?“
“Min man har ännu icke kommit hem. Han skulle
på samma gång helsa på sin mor.“
“Nej, det blef icke af. Då måtte han uppehålla sig
någorstädes i närheten af Stockholm, ty jag såg i går
förmiddag hans namn i dagboken på Barkarby... Men, herre
Gud, min söta Amelie, du mår bestämdt illa? Antingen
har du promenerat för länge eller...“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
