Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En qvinnas sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Ja, jag är ovan att gå så långt i sänder... Men nu
är jag tvungen att lemna dig. Jag har några fattiga som
jag skall besöka. Och hör — jag är så nyfiken att se din
fästmö, att du icke får komma utan att ha henne med dig!“
“Åh, det var för snällt! I dag är hon upptagen, men
i morgon förmiddag — är du hemma då?“
“Ja, välkommen... Farväl!“
“Farväl! Helsa din man — han kommer nog hem
i dag.“
De skildes åt.
“Min lilla kusin“, tänkte den unge löjtnanten, “har
bestämdt varit illa ute för det der brefvet, som jag gissar
att herr baronen hittat i någon vrå och tagit för en farlighet.
Ja ja, besitta har icke äktenskapet ändå sina sidor... Det
var fint af mig att ingenting låtsa begripa. Och icke gaf
hon heller något svar på det der om bikten. Jag tror att
hon gjort just detsamma som jag ärnar göra — ty det kan
då aldrig komma i fråga att jag biktar... det
syndaregistret blefve alltför långt.“
Amelie å sin sida tänkte: “Nu förstår jag allt.
Georg har velat förekomma mig, innan jåg kunde ställa mig
i någon kommunikation med Carl... Kors, att Carl var en
sådan obetydlighet! Georg har velat sjelf se brefvet och
döma. Men hvad är att döma derom att det icke
någonsin kommit fram... har väl Georg trott det? Och detta
bref... ack, min Gud... frågade icke Lotta om jag hört
något om svaret... Den dåliga menniskan har då
undanhållit äfven detta bref utan att sälja det. Jag måste genast
uppsöka henne, ty om jag återfår de der raderna, så bli
de ett välsignadt lyckligt bevis för min sak, helst de aldrig
varit i Carls ego.“ Och skärande af sin väg åt ett annat
håll, gick Amelie, under det hon funderade på det
underbara mötet med sin kusin och ännu mer på hvar i Guds
namn Georg kunde vara, fram till den gata och det hus,
dit vi en gång förut sett henne begifva sig.
I dag var gårdsplanen tom: lutfiskmaden och
kalfmadamen voro båda på torget med sina varor; och den enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
