Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En moders industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tittade på det lilla sofvande byltet, som var gömdt uppe
vid kanten af sängens hufvudgärd.
Under tiden sysslade husfadern och husmodem kring
en nyligen inflyttad ganska massiv möbel, nemligen en stor
svartbrun vagga med en hufvudkudde i hvardera ändan,
hvilken anordning tillkännagaf att tvenne innehafvare skulle
komma att skafföttes upptaga den.
“Nå, Lotta“, sade mannen med en obeskrifligt
insinuerande röst, “när du nu får så gränslöst med pengar —
tjugufem riksdaler på ett bräde — så må du väl vara så
resonlig och ge mig en liten anpart med! Du vet hur jag
betedde mig och passade opp dig, när du låg, och hur jag
handterade mig sjelf så illa att jag inte smakade bränvin
på hela veckan, för att du skulle få kumminsgröt och
köttsoppa och pilten bli döpt.“
“Ja, Gud välsigne dig, käre Jansson, du var mycket
folklig den veckan... Men min blå schal fick jag ändå
inte.“
“En kan inte få allt heller... Men du svarade mig
inte om ammepengarna. Skall du ensam ha tjugufem
riksdaler i månaden — det blir då alldeles för styft!“
“Jag kan inte begripa, Jansson, att du i hvar
handvändning glömmer att väl hälften af den styfva summan
skall gå till magasinet. Jag måste ju ta der jemt och samt,
tilldess du la’ din bränvinslusta i press. Och se’n borde
du betänka att det är något alldeles apart med pengar,
som jag på sådan fason anskaffar, för dem drar jag ur
både kröpp och själ. Tänker du inte att det något svider
i mig att till så många leverera de tillgångarna, som vår
Herre bestämt ensamt för vårt eget barn?“
“Stackars Lotta, du har mycket rätt, mycket rätt, och
jag svär på att jag ärnar hålla mig sjelf för en äkta
genombakad usling, om jag tar en enda styfver af de pengarna.
Och du kan lita dig på att den, som snart befriar dig från
hela amkommersen, det är jag — du vet att jag tjenar
pengar som gräs, när jag blir i det rätta rycket.“
“Jo, du kan det... Men nu skall du inte se snedt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
