Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En moders industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flickorna, när de komma med barnungarna, för de ä’ goda
att finna, tills du hittar på det rätta rycket.“
“Tycker du det — nej, jag ser hvarken snedt eller
vindt på dem. Du ställer som du vill, och skulle jag vara
i behof af ett litet, litet lån i en snäf vändning, så vet jag
att du inte har hjertelag att säga alldeles nej.“
“Ts... nu ä’ de här... Jag skall öppna jag.“
Sedan värdinnan verkstält detta och med hand och
mun visat vägen, trädde öfver tröskeln tvenne unga
hyggliga tjenstflickor, klädda i stor söndagskostym och bärande
hvar sitt barn på armen, arma små varelser, späda, gula
och klena.
Sedan helsningsceremonien gått öfver och innan man
satte sig till kaffebordet, föreslog madam Jansson att man
skulle pröfva vaggan och nedlägga de under promenaden
inslumrade små på hvär sitt område, hvilket äfven skedde.
Det röjdes då att de magra kropparne hade mer än
tillräckligt utrymme, äfven att gymnasticera, om de någon
gång skulle visa lust att röra på de krumpna lemmarna.
Sedan flickorna dragit det gemensamma täcket till hvar
sin kant — hvar och en ville skydda sin skatt — reste de
sig, togo ännu en gång madam Jansson i hand, hvarvid ett
litet paket med småsaker (extra artigheter) kom i beröring
med hennes förkläde, nego för husbonden och klappade de
tre stora barnen, försäkrande att de litade på att deras
små hade kommit så godt som till himmelriket.
“Jo, ditåt lutar det!“ svarade högst artigt Jansson,
medan hans hustru islog kaffet. “Åtminstone lefva vi väl och
anständigt, så att (så mycket kan jag försäkra jungfrurna)
inte ska’ barnen få höra stoj och oqvädinsord eller
minsta svordom — det kan jag svära så hög ed som helst på
... Men sätt sig nu till bords och krusa inte, utan var så
goda och håll till godo hvad fattigmans råd förmår!“
Den lilla sällskapskretsen slog sig ned, och sedan man
en lång stund sysselsatt sig med att förtala alla madamer
i gemen, som födde sig med upptagande af leg-ambarn,
försäkrade en af de bekymrade mödrarne att den madamen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
