Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En moders industri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I detta kritiska ögonblick kom Jansson sin hustru till
hjelp. Utan att fästa sig vid något visst af barnen — han
kände icke ens isär dem — upptog han det ena och
började i frigt hyssa det under varierande sång och försäkran
att han aldrig sett sådan söt liten barnunge ... “en kunde
då tydligt se hvem den bråddes på.“
Den förtjusta jungfrun lyssnade på hans loford, och
under tiden fick fostermodern tillfälle att förtroligt blinka
åt den andra jungfrun, i det hon lät hennes lilla flicka taga
första arfvedelen, en förmån, som denna behöll, tills det
föll den något misstänksamma hustrun in att hennes käre
Jansson alltför lifligt roade sig med den vackra jungfru
Minas lilla skatt.
“Seså“, sade hon under nya blinkningar, “nu, kära
Sofia, har din fått både först och nog... se, så nöjd och
lycklig flickan ser ut — det är som om hon allaredan
skulle vilja ta opp sig... Kom nu du, Mina... Mina då,
hör du inte... jag väntar på gossen din.“
“Gud, så rolig herr Jansson är... Men ge hit den
lille nu“... Och jungfru Mina skrattade och Jansson
skrattade och små flickorna skrattade och den lille puckelryggingen,
suddhållaren, skrattade så att han höll på att släppa
ändan af snibben och bli en orsak till att husets sistkomne
representant kunnat qväfvas af improviserad välmåga.
“Så grimaschera och åbäka dig nu inte längre, Jansson!“
utlät sig hans ömma Lotta med en värdighet, som
allt förrådde någon afund... “Och du, Mina, tänkte jag
skulle ha brådare om att få gossen i lugn!“
Och snart kom både gossen och det öfriga sällskapet
i lugn, ty tiden var inne för de båda tjenstflickorna att taga
afsked af sitt värdfolk, hvilket afsked ömsesidigt skedde på
det mest tillfredsställande sätt och under utbyte af många
vänliga försäkringar om huru trygg man — nu på alla håll
kunde vara.
Då dörren stängts efter de främmande, mumlade
madam Jansson halfhögt, i det hon upptog sitt eget barn:
“En sak vill jag att du från början har för ögonen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
