- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
187

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En moders industri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jansson, och det är att när flickorna komma hit, så är det
inte för hams och fläng och sjungande och hyssande och
danselek och dumheter, utan för det att de ska helsa på
mig och barnen sina. Men karlarne kunna då aldrig skilja
på någonting, utan tänka att allting är tillstäldt för deras
förlustelses skull.“

“Är du alldeles rasande, Lotta! Jag svär dig till att
jag inte mera bryr mig om Minas kattögon än om de sutte
i skomakerskans katt... Det var ju bara för att hjelpa dig,
som i din nöd mellan begge barnungarna såg ut som om
du sålt smöret och tappat bort pengarna. Jag var ganska
säker att du skulle tacka mig i stället och att du inte såge
snedt på, om jag sprunge bort till fru Lundgren och hörde
efter hur pass det nu är som jag betalt in på din schal.“

Att nämna skomakerskan, hennes man, barn, katt eller
något hvad henne tillhörde, var att genast föra Lotta in på
hennes älsklingsämne. Hon glömde Mina och fann sin man
så lustig, att hon utan något slags svartsjukt missnöje lät
vinken om den blå schalen falla.

Men Jansson var icke nöjd med ett sådant negatift
upptagande af hans fina beräkning att komma ut. Derför
fann han för godt att visa sig på styfva linan och tog
hatten från spiken.

“Huru nu — än löftet ditt?“

“Det är just derför jag går. Jag har fått i hufvudet
att fru Lundgren bestämdt räknat miste på min
inbetalning — och det svär jag så hög ed, som någon har svurit,
att hon inte skall lura mig“... Och härmed rusade
Jansson ut lik en stormvind och liksom det varit alldeles
nödvändigt att begagna den vrede, som en så hög orättvisa å
krögarfruns sida hade uppväckt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free