Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den finska profetissan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såg jag ej på en lång stund att lilla Hanna, trots sin glädje
att ha ett svar till mig, drog underläppen djupare ned än
vanligt och tycktes vara mycket betryckt. Nå, hvem har
ej sina sorger — hon hade i dag haft en mycket stor.
Hennes värda moder, hvilken jag förut beskrifvit, har
beslutat att dela sina återstående dagar med en medlem af
skräddareyrket, och denne person visar sig redan som en
sådan buse, derför att Hanna ej ville kalla honom pappa,
att den lilla stackarn ej visste sin råd af fruktan för den
tid, då hon skulle komma under hans tuktan.
Naturligtvis inträdde jag i en tröstares kall och hade
redan till hälften lugnat henne med försäkran att jag nog
skulle hålla skräddaren tummen på ögat, då just en
idéförbindelse uppstod hos mig mellan ordet skräddare och det
söndriga fodret i min öfverrock, som följande dagen skulle
hänga i öfverstinnans tambur.
“Min kära Hanna“, utbrast jag, tänkande blott på min
egen nöd, “hvad menar du om fodret i min rock, då jag
skall gå ut i morgon?“
“Jag vet råd!“ utbrast hon qvickt och gladt. Och så
utvecklade hon på springande fot det mest slående bevis
på att äfven den oskyldigaste af Evas döttrar eger listens
geni... “Gif mig fort rocken, herr Edvin, så skall jag springa
ned och säga till den styggen, som kanske ännu är qvar
hos mamma: ’Vill pappa vara så god och laga den här
rocken!’, då gör han det“ — och lilla Hanna skrattade af
hjertans grund.
Jag måste nu taga en faderlig ton och förklara för
Hanna att detta vore ett slags skrymteri.
“Är det det?“ svarade hon långdraget. “Skall jag
inte ta rocken då?“
Det der blef ett kinkigt moralisk problem att lösa, men
jag lyckades få upp knuten på det sättet, att jag förklarade
Hanna att det vore så godt att hon gjorde början först
som sist. Och sålunda såg jag både min rock och mitt
samvete till godo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
