Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barackens son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja, det var troligt, ty eljest hade de ju icke funnits qvar.
Men Claras fåfänga, hennes nya klädningar... Och nu,
utan ett tecken till öfverläggning, ringde hon, då just Clara
infann sig.
5.
Hennes nåd kämpade förskräckligt att få rösten lugn,
men det hade sig ej så lätt under ett sådant hjertsprång.
Och Clara behöfde blott se hennes blossande ansigte för
att ana en olycka. Men den träffade henne icke oförberedd.
“Jag hör att det var du, som serverade kammarherrn
té i går afton?“
“Ja, hennes nåd“, svarade Clara oskyldigt, “det har
jag flera gånger gjort.“
“Hade kammarherrn befalt dig att handla något? Det
låg penningar på brickan, som mamsell hittade... såg du
den här?“
“Ja, hennes nåd! Men kammarherrn hade icke befalt
mig att köpa något.“
“Hvarför bar du då ej genast in specieriksdalern?“
“Derför att jag icke hann det. Mamsell kom in i
salen nästan på samma gång som hennes nåd sjelf och ryckte
brickan ur händerna på mig, och i förskräckelsen att jag
glömt bära upp i garderoben den hemkomna kappan, såsom
hennes nåd befalt, glömde jag pengarne.“
Detta var sannolikt nog, och hennes nåd trodde det
till hälften. Om Clara deremot sagt en osanning, skulle
ju den dölja ett slags finhet: hon ville ej tillstå sig ha
förstått meningen.
“Du kan gå!“
Och Clara gick, högligen förtjust att ha sluppit undan
så lätt.
Då kammarherrn kom hem och trädde in i kabinettet,
der hans hustru vanligen satt och läste eller arbetade, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
