Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barackens son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Jaså, kammarherrn reser utrikes“... En blixt af nöje
slog ned i Gyllings listiga ögon.
“Med det snaraste... Men jag vill af Claras egen mun
höra att hon önskar ingå äktenskap med er. I morgon
skall jag besöka henne för sista gången, om ni sagt sant.“
“Jo, så förhåller det sig! Men då jag väl, hvad det
lider på tiden, blir stjufpappa på samma gång som gift karl,
torde hemgiften allt behöfva vara rundelig — det kostar
att lefva och att uppfostra sina barn hederligt.“
“Ni skall icke få skäl att beklaga er. Dessutom, om
ni sjelf vill lefva som en hederlig menniska och bli god
mot Clara, så kan ni tala med mig, sedan jag hemkommit.
Blir barnet vid lif, skall jag fullkomligt draga försörg derför.“
“Det är billigt... I morgon får jag då besked?“
Och följande dagen, sedan Clara högtidligt bedyrat för
kammarherrn att hon aldrig varit så lycklig som nu, då
Gylling åter med kärlek ville ta henne till godo, gifta sig
med henne och resa ut till Australien eller någonstäds, der
hennes ära ej misstänktes, blef allt uppgjordt. Och kort
derefter lemnades penningarne i Claras hand för att, först
sedan vigseln försiggått, öfvergå i Gyllings. Dessutom fick
Clara en enskild summa för sig sjelf att insätta, Gyllling
ovetande.
Samma afton yttrade kammarherrn i ett förtroligt
afsides med sitt eget jag: “Nu är man då lyckligt ifrån den
här affären, som verkligen började genera mig — och många
dagar töfvar det ej, innan jag ger mig å väg till södern.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
