Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barackens son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Jag far i öfvermorgon.“
“Du — än jag och barnen då?“
“Du reser någorstädes, om det behagar dig. Men
skulle vi resa tillsammans, så vore min tur utan ändamål...
För Guds skull, ingen scen — jag ser på dig att jag borde
ha sagt: redan i morgon... Och, hör min vän, om du nu
vid min afresa låter mig erfara ett godt intryck, om du
framför allt icke plägar mig med någon öfversvallning af
dina känslor — jag vet nog att jag förorättat dem — så
kommer jag tillbaka samme gode och jemne man jag förut
var. Gör dig värderad och högaktad, så kunna vi i
framtiden med våra barn ännu bli ganska lyckliga.“
Den stackars hustrun svarade ej ett ord, ty stormen
af de känslor, som den äkta mannen så mycket fruktade,
qväfdes under en fullt naturlig svimning. När hon kom
sig före, hade hon ett klart minne af sin mans sista ord,
hvilka hon så lade på hjertat att hon väckte både hans
förvåning, hans tacksamhet och hans medlidande.
Måhända skulle, såsom han förespått, lyckan verkligen
kunnat inträda i deras hus efter hans återkomst — men
han återkom ej: han afled under resan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
