Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fröken Eugenie hade alls icke hvarken naturlig
kallelse, smak eller vana vid sjukrum. Hon kom således icke
i fråga. Men åt Cathrine Louise, lugn och ordnande,
uppdrog doktorn särskildt verkställigheten af sina föreskrifter,
och man kunde tydligt märka att grefven helst lät sköta
sig af den unga flickan, som han verkligen höll mycket
utaf för hennes egen skull.
Men när faran vek bort och efter hand grefvinnans
sinnesnärvaro återkom, blef hon utom sig på ett annat sätt.
I hennes mans önskan att se Cathrine Louise omkring sig,
i hans försäkran att ingen så väl som hon kunde begripa
allt erforderligt såg hustrun upplefva hans gamla kärlek,
och hon var nog oförsigtig att en dag säga till honom:
“Du tror eller låtsar tro, att det blott är den der tillgjorda
varelsen du ser, när hon fjeskar vid din säng — ack,
Pontus, jag vet, jag, att du i henne ser endast den som är
borta... Min Gud, min Gud, led jag då icke nog af henne
sjelf, då hon drog ditt hjerta från mig, utan nu har hon
på köpet, den listiga, skickat mig sin lika listiga dotter för
att stjäla tillbaka den smula af ditt hjerta, som du
återlemnade mig, när hon förkastade det.“
På detta bittra utfall, som grefven förgäfves sökt hejda,
svarade han ej annorlunda än genom en tröstlös och
förstulen blick åt kakelugnen. Grefvinnan vände då äfven sin
blick åt denna sida — och hvem stod der blek som en
marmorstod med gnistrande ögon om icke Cathrine Louise.
“Aha, fröken nedlåter sig att lyssna — en rätt vacker
dygd!“
“Nej, fru grefvinna, men jag kunde omöjligt förutse
hvad jag skulle få höra. Hade jag det kunnat, skulle jag
flytt på förhand liksom jag nu flyr.“
“Flyr — till hvem då, om jag får fråga?“
“Till en ärlig, fattig qvinna, min mors värdinna och
vän, ty vet att tusen gånger hellre vill jag under hennes
låga tak arbeta från morgon till afton, än underkasta mig
det, som jag skulle förakta mig sjelf, om jag tålde, jag
menar att höra min mor, min ädla, renhjertade mor förtalas.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
