Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I detta ögonblick inträdde grefve Ludvig och lät sina
ögon med förundran gå från moderns häftigt uppretade
och blossande ansigte till Cathrine Louises, der ännu
marmorhvitheten dröjde qvar, under det att ögonens blixtar
tycktes vilja förinta grefvinnan.
Grefven vinkade sin son till sig och sade honom några
ord, hvarefter Ludvig nalkades den unga flickan.
“Min far, bästa fröken Cathrine Louise, skulle blifva,
mycket bedröfvad, om ni ej afstår från ert beslut. Och
min mor vill säkert — det hoppas jag — genom några
mildrande ord godt...“
“Huru, min son, anser du dig kunna gifva mig råd i
fråga om mina husfröknar eller husmamseller? Nej,
eftersom den här unga djerfva damen har vågat uttala de ord,
som böra skilja henne härifrån, skall hon ock få gå. Jag
skrifver genast hennes betyg.“
“Nå mamma, denna förolämpning är ju alldeles
öfverflödig och totalt ändamålslös!“ svarade Ludvig med sin
vanliga passivitet. “Fröken Mannerkrantz har icke varit
här i sådan egenskap att betyg kommer i fråga.“
Men jag gifver ett sådant åt alla mina domestiker i
hvåd egenskap som helst!“ återtog grefvinnan, dubbelt retad
af sin sons flegma. Och hon skyndade ut, åtföljd af
Ludvig, som ännu tycktes hysa hopp att på sitt sätt blidka
henne.
Ensam med grefven, skyndade Cathrine Louise att
kasta sig på knä bredvid honom, förde hans hand till sina
läppar och utsade med rörelse det enda ordet “tack!“,
hvarefter äfven hon skyndade bort, utan att låta den
vänliga handen qvarhålla sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
