Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Åh, ni kan lugna er! Hvad jag efter moget
öfvervägande och efter mer än sex månader förehar, det har jag
icke läst om hvarken i era böcker eller någon annans...
Betrakta mig noga — fins det i det här ögonblicket det
allra ringaste hos mig som ger tillkänna att jag på ett eller
annat sätt är sinnessjuk, såsom det på det moderna språket
heter i stället för sinnesrubbad?“
“Nej, visst icke nu.“
“Och emellertid anser man sig behöfva vakta mig på
det nogaste. Läkaren råder, såsom de alltid råda, till
resor. Hittills har dock detta medel uppskjutits, dels af min
egen vilja, som först önskade en förtrogen, och sedan
derför att jag i detta fall har en hemlig bundsförvandt i min
man, som hyser en speciel afsky för denna långvariga tête
â tête med en sinnessjuk eller rättare excentrisk hustru...
Stackars man, han drömmer icke om att hon kan vara
minst lika klok som han, då hon vill.“
Jag var nästan förstummad af denna sannerligen
excentriska dubbelhet. Slutligen yttrade jag: “Ni drifver der
ett förfärligt spel med er man. Och att våga bedraga
läkaren!“
“Jag skulle önska bedraga hela verlden, utom er! Men
uppriktigt taladt, jag hade föreställt mig...“
“...att en qvinna, som skrifver romaner, skulle ha
tillstyrkt er att fortsätta er egen i allra värsta genren?“
“Det trodde jag, helst då ni finge veta hvarför jag
uppfunnit den... Medgif att ni är nyfiken på att lära känna
skälet?“
“Det medger jag gerna, men deremot skall jag aldrig
medge, att er handling ur någon enda synpunkt kan bli ens
förlåtlig.“
“Tyst, tyst... ni vet ju ingenting... tyst, tyst — det
är min man som kommer. Och jag, som hoppades att han,
såsom han sagt, skulle stanna borta öfver middagen! Han
vet ej hvem ni är... motsäg mig blott icke! Han skall snart
gå sin väg.“
I detta ögonblick ropade samma röst som jag förra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
