Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Örebro Kontrakt - Mosjö och Täby - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Örebro stod i eld och lågor, det hus, hvaraf han blifvit
ägare genom nära 30 års besparingar på sin lön under de
goda tiderna, och som han i kärleksfull omtanke ämnat,
sin kära hustru till änkesäte. Ännu kunde han egna sig
åt sina böcker och därigenom förjaga många sorgsna
tankar; han hade ju alltjämt haft sin förnöjelse i studier och
varit “en outtröttlig idkare af vetenskapen.“ Såret efter
det första slaget var ock på väg att läkas hos de
förtröstansfulla makarne. Men så två år därefter (1702) blef
han blind genom en olyckshändelse. Han skulle gå ut
och se till sina på ängen betande kor och blef därvid
stångad af en ilsken tjur (“occursione Tauri percussus,
occulorum visu privatus“).
Nu var det slut med böckerna; men bittrast kändes
det för “den samvetsgranne läraren och verksamme
väktaren“ att ej kunna egna sig åt de församlingars vård,
som lågo honom så ömt om hjärtat. Och som tre ting
vanligen följas åt, hände honom några år senare ett
missöde, som rågade hans elände. Han förlorade genom “en
gångbar sjuka“ alla sina kreatur, 21 stycken, med
undantag af 2 kor. Nu stod han, den fordom lycklige och
välburgne mannen, arm och utfattig; det fanns på den tiden
hvarken brandförsäkring eller kreatursförsäkring; det som
var förloradt, kunde ej återfås. Kom så därtill det
ekonomiska tryck, som missväxt och utarmande krig alstrade
både för honom och sockenborna, så kunna vi lätt ana,
huru mäster Schepherus skulle ha det på gamla dagar.
Församlingsboarne mäktade ej leverera sin lönespannmål
till prestg.; ty hvad som missväxten sparat, det måste
kronan och kriget hafva. Kyrkoherden måste också i
likhet med andra rusthållare svara för häst och karl, så länge
kriget räckte: och det tog aldrig slut.
Följden blef, att Schepherus, för att kunna lefva, måste
låna sig fram. Men där ingen hade något att låna ut, tog
han sin tillflykt till kyrkorna i pastoratet, Mosjö och Täby.
Men hur han “lånade“, så blef det balans i kassorna. Och
när han blef “ansatt“, den af hårda olycksöden drabbade
gubben, och ej kunde betala, gick han år 1710 in till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
