Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Örebro Kontrakt - Mosjö och Täby - Komministrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sträfvade H. i sitt anletes svett både på predikstolen och
i husförhörsrotarne och, så länge han orkade, äfven med
hacka och spade, plog och harf på den lilla åkertegen vid
Dyringstorp. Men när han själf ej mer förmådde — dräng
hade han ej råd att ha — föllo hans täppor helt och
hållet i lägervall. Husen börja ock te sig allt mera
fallfärdiga och kunde när som helst störta samman öfver både
människor och boskap. Men i detta kritiska läge grepo
hemmansägarne in och “upprättade bostället“ till stor
glädje för Hærén, men efteråt till mycken förlägenhet för
honom, när han fick erfara, att de godtgjorde sig därför,
genom att “taga immission i hans lön.“ Hjälpen var
alltså ej mycket att tacka för. Taket störtade visserligen nu
ej ned öfver honom och dödade honom med ens; han
underkastades i stället en långsam tortyr genom att sättas
på kronisk svältkur.
Vi nämde ordet “lön“. Därmed måtte det varit klent
bestäldt för hr Erik. Vi kunna förstå det däraf, att hans
kyrkoherde, den välvillige Hjortsberg, redligen stödde sin
nödställde ämbetsbroder. Han vädjade med värme till sina
hemmansägares hjärtan, huruvida de ej nu, när
kapellanens lön blifvit ytterligare afknappad genom
“immissionen“, ville “lämna sin trogne själasörjare matskott, såsom
ock i andra församlingar brukligt är, förande dem till
sinnes hans trägna arbete och ringa inkomst att fägna sig
och sin stora familj af“. Själf gick prosten före med godt
exempel, och de hederliga storgubbarne blefvo så rörda,
att de läto “immissionen“ fara och fyllde komministerns
visthusbod med rika förningar af hvarjehanda matvaror,
åtminstone så länge intrycket af de vackra orden räckte.
Hr Erik hade dock burit allt med tålamod, t. o. m.
den hårdhändta “immissionen“. Det fanns blott ett
område, på hvilket den redlige komministern var ytterst
ömtålig. Och det var, när någon ville försöka att sätta en
fläck på hans goda namn och rykte; då blef den Stille
och saktmodige mannen “som ett rytande lejon,“ såsom
hans vedersakare påstodo. “Jag vore hellre död, än att
någon min berömmelse om intet gjorde“, utropade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
