Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Örebro Kontrakt - Örebro med Ånsta och Längbro - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
sanningskärlek. "Ingen — så lyder anmärkarens citat —
bör sätta sin förtröstan på människor såsom på den
högt-lofvade jungfrun eller något annat helgon, utan på Gud
allena; predikarekallet i Guds församling är det förnämsta
och mer än att hålla på mässa; bikten bör ske i hjärtat
inför Gud och ej för presten". Alla dessa sunda och
bibliska sanningar fann den blifvande örebropastorn på sin
dåvarande ståndpunkt kätterska och fördömliga och ansåg
sig böra rapportera dem för tidens största kyrkliga orakel
i Sverige, biskop Hans Brask.
Men ju mera och ju längre herr Nils satt vid Olai
predikstol, desto mera begynte anmärkningarna tystna,
desto mera begynte det storma i hans eget inre; det djup
och den andekraft, som låg i "wittenbergarens" ord,
började tränga in i dekanens hjärta. Och när, efter dennes
transport till Stockholms storkyrka, herr Nils började pläga
umgänge med ärkedjäknen Laurentius Andreæ, så mottog
han af dennes ädelsinnade väsen samt upphöjda och
klarsynta åskådning ett djupt intryck.
Så blef Saulus en Paulus; han, anmärkaren, spionen
i domkyrkan, nu i stället en af de uppmärksammaste och
lärgirigaste åhörarne kring den svenske reformatorns
predikstol och kateder.
Och när sedan den bekanta och till sina följder för
kyrkan så vidtutseende Västerås riksdag hade gått af
stapeln och ett tillfälligt lugn hade inträdt efter stormen,
så blef herr Nils, på rekommendation af sin förtrogne,
Laurentius Andreæ, som nu var konungens kansler, utnämd
till kkoh. i Örebro,’ hvarest han — sådan är världens
gång — fick vara med om att begrafva det gamla kloster,
hvars intressen han förut med sådan omsorg bevakat.
Sjelf fick han ock erfara sin konung&lige styresmans och
beskyddares hårdhandskar, hvilka tungt drabbade icke
blott Örebro kyrka, utan äfven dess prestgård och en del
af dess innehafvares gamla privilegier.
Pastorslönen, som under Halstans, Hermanni och
Lårens’ dagar varit nästan furstlig, reducerades år 1529 till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
