Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Örebro Kontrakt - Örebro med Ånsta och Längbro - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
varit alldeles främmande för den sammansvärjning, som
kostade Gustaf III lifvet, samt att hertigen genom
Reuterholms påverkan skulle sträcka sina armar efter den unge
konungens krona. Huru mycket som var sant af allt
detta, lämna vi därhän. Men tilltro vunno dylika rykten
bland en stor del af folket. Och de, som voro missnöjda
— det Gustavianska partiet, som så snöpligt aflägsnats
från regeringen och hofvet — voro ej sena att gifva fart
åt slika rykten.
Johan Widén hade på den tiden, när Olof Wallqvist
vid Gustaf IILs sida skötte de kyrkliga ärendena i
Sverige, efter hvad det vill synas, en vacker framtid för sig,
insiktsfull och förfaren, som han var i alla kyrkorättsliga
casus. Ehuru ej ledamot af kyrkorättskomitén, författade
han ett betänkande till kyrkolagen, åt hvilket Wallqvist
skänker högt erkännande uti sin "Handbok i ecclesiastika
befordringsmål". Han inlämnar 1790 till Wallqvist ett
förslag, hvaruti yrkas, att vid ledigheter i regala pastorat
intet val borde hållas, och i de konsistoriella
utnämningen borde afgöras genom lottning mellan de föreslagne.
Det synes ha varit Wallqvists mening att göra den
fram-synte kyrkopolitikern till sin närmaste man i
kyrkostyrelsen. Men det mördande skottet i mars 1792 vände upp
och ned på allt det gamla, och Gustavianerna spriddes
som agnar för vinden. Wallqvist kom till Vexiö och Widén
fick sitta hemma i Västerlösa. Men fastän aflägsnade,
följde de med argusögon allt, hvad som förehades vid det
kungliga hofvet. Tidningarna visste ingenting och vågade
ej knysta; en skrift af Thorild hade belagts med kvarstad,,
och i mörkret närdes obskurantismen och
misstänksamheten.
Plötsligt förspörjes bland allmänheten 1792, att den
utom sitt stift föga kände östgötaprosten Widén var inför
kungl. Svea hofrätt anklagad för ett "lasteligt och
förgripligt", till H. K. H. hertigen-regenten iniämnadt
namnlöst bref, för hvilket han dömdes till lifvets förlust, som
sedan mildrades till afsättning och landsflykt.
Allmänheten häpnade, enär den visste intet, då hvarken brefvets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
