Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Örebro Kontrakt - Örebro med Ånsta och Längbro - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Edsbergs kontrakt 39. Kkoh. här 53. Kontr.-prost s. å.
Inspektor scholæ i Örebro s. å. Præses vid prestm. i
Str. 59. Död 77 22/11.
Gumælius var en man, som i flera hänseenden gjort
sig ryktbar, dock mera som skald och filolog samt
måhända äfven som politiker, än som prest. Hans litterära
och politiska verksamhet bar i mångt och mycket en
prägel af den tids skaplynne, under hvilken han föddes
och uppfostrades. Född s. å., som Gustaf III brottades
med adeln om Förenings- och Säkerhetsakten; och
student i Upsala, när Rysslands härar bröto in öfver Finlands
gränser, samt slutligen lagerkransad det år, som af
riksakten erhållit sitt minne i vår historia; kunde en ung man
med hans rika begåfning ej undgå att taga lifligt intryck
af de politiska och litterära brytningar, som inträffade
under hans studenttid och som så mäktigt förändrade vår
yttre ställning och påverkade vår utveckling.
Det var en tid, då nationen efter svåra hemsökelser
ville “inom Sverige eröfra Finland åter“. I den
hänförelse, som då rådde, knöts det Götiska förbundet 1810,
som genom återgång till våra fornhäfder och fornminnen
ville framkalla en ny æra, en “nordisk, skandinavisk,
fosterländsk tidsålder af heroism“. G. blef en af förbundet
och sedan kammarjunkaren Rääf 1872 aflidit, “den siste
Göten“.
Den vittra fläkt, som då lifvade alla unga sinnen,
lämnade icke häller G. oberörd. I Atterboms “poetiska
kalendrar“ framträdde han under märket “Gumal“; åt
“Svensk litteraturtidning“ lånade han sin penna, utan att
skatta åt den därstädes öfvervägande fosforistiska smaken.
G. var ock den förste, som väckte den svenska
medeltidsromanen till lif ur handskriftsgömmornas dam, och det
i dubbel bemärkelse. Dels började han utgifva den på
1300-talet till svensk vers öfversatta riddareromanen
“Hertig Fredrik af Normandie“, hvars utländska original
icke mera finnes till; dels uppträdde han själf som
författare på detta område och utgaf 1828 “Thord Bonde“,
en roman från vår medeltid, som af vittra domare på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
