Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Askers kontrakt - Stora Mellösa och Norrbyås - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Mattiæ tid, en man, som tycktes något svag för glansen,
vare sig den kom från tronen eller från den då så
mäktiga adelsaristokratien. Tjänstålder och erfarenhet,
lärdom och meriter fingo ofta vika för påtrycket från adeln,
när den ville gynna någon sin huspred. Godtycket torde
aldrig förr eller senare setat så i högsätet i Str. som under
denne mans kräkla. När vota afgåfvos i konsistorium till
förmån för den eller den meriterade prestmannen, så
talade ej sällan en annan röst högre i biskopens öron,
det var rösten från hans skrifbordslåda med de många
brefven och rekommendationerna från adeln. Och denna
röst blef ej sällan afgörande vid konsistorii-bordet på
biskop Joh. Mattiæ tid.
Ett bevis härpå är det förfarande, som kom prosten
Jonas till del, när han sökt och pröfvat till St. Mellösa.
Det var så, att "mäster Jonas" var mycket omtyckt i
Ö.-Selö och att "patronessan", fru Elisabet Carlsdrr
Gyllenhielm på Tynnelsö, ej ville släppa honom. Hon skref
därför till biskopen, att han skulle förmå mäster Jonas
att stanna i Ö.-Selö, och biskopen gick denna önskan till
mötes i strid mot all kyrklig tradition. Men fru Elisabet
var en förnämlig fru, dotter till hertig Karl Filip och kusin
till den regerande drottningen samt hennes f. d.
"kammarjungfru" (hoffröken). I detta försök misslyckades
emellertid biskop Joh. Mattiæ. Mäster Jonas ville icke afstå
från St. Mellösa. Han var "trött af det myckna slitet och
plitet han utstått i skolan" och sina många tjänster som
lektor, rektor, ledamot af konsistorium samt past. & præp.
i Ö.-Selö. Han hoppades finna en lugnare plats i den
församling, där hans fäders ben hvilade och där han själf
en gång önskade få sin lägerstad. Det låg nog en tanke
och en bön i den vers, hvarmed han, enligt hvad
traditionen berättar, afslutade sin profprepikan i St. Mellösa:
"Gif trötta benen ro
I mina fäders graf."
Den ro, han sökte, fick han ock i Mellösa i ännu
högre mått än han kanske tänkte, då han, efter blott ett
år i församlingen, afsomnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
