Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Askers kontrakt - Stora Mellösa och Norrbyås - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
holms ägare, frih. J. Casimir Flemming, i stället för 4det
positiv, som förut begagnats; 2 större ljuskronor (1905
dalers värde) från Göksholms gård och 200 daler att
årligen förräntas att därmed hålla kyrkan med ljus juletid.
Prosten Gottschalk var, liksom den samtidige Marcus
Simming i Vingåker, mycket angelägen om bevarandet af
sockendräkten. Mellösadräkten var nog icke så prydlig
som Vingåkersdräkten, men höll mycket väl profvet i
jämförelse med t. ex. Sköllerstadräkten, hvarom kkoh. Er.
Lang därstädes stadgade.
Karlarnes gamla vinterdräkt bestod af hatt med låg
kulle och mycket bred bård, eller ock luden mössa af
får- eller hundskinn, försedd med klaffar på sidorna och
framtill, hvilka i köld eller urväder nedfälldes, så att föga
af ansiktet var bart; fårskinnspels utan krage; väst
(lifstycke) af bredrandigt ylletyg, med stora ficklock, och af
den längd, att den räckte nedom midjan; mörkgrå rock
af vallmar, utan krage och med ganska breda skört. På
dem voro fickor och lock, utstyrda med trenne uddar och
lika många s. k. trensar. Baktill fans utsydd en ros, som
kallades "bönan". Skörtfodret bestod af hvitt eller rödt
tyg, men fodren till ficklocken och uppslagen alltid af
rödt kläde eller vallmar; knäbyxor, mest af renshud, med
granna spännen; skor (aldrig stöflor) samt tätt åtsittande
"snövepor" (snösockor) och slutligen vantar af ull, som
räckte till armbogen. Sommartiden begagnade karlarne i
stället för halsduk ett högfärgadt, nära 2 tum bredt band,
som baktill knöts i en stor bandros, och hvars ändar
räckte nedåt ryggen.
Kvinnornas gamla vinterdräkt utgjordes af svart mössa
med en hvit spets kring kanten. Mössan slutade upptill
med en spets eller "pik", i hvilken det hoprullade håret
gömdes; ett mycket litet halskläde; tröja af brunt kläde,
som räckte till knä; brun kjortel, veckad och nedomkring
kantad med gröna band. En synnerlig omsorg användes
vid veckens läggande. De strökos och kaflades, ja,
understundom lågo kvinnorna i sina klädningar natten före
högtidsdagen, på det att vecken skulle bibehålla sig jämna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
