Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Askers kontrakt - Stora Mellösa och Norrbyås - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
samlingen i åhr allena och aldrig af föhl och annat", då
de ej borde kunna "förtijga det myckna öhlet och
Bren-nevijnet hvar och en får, när han har något att lefverera
i prestgården"; 2) vidare "begierte han flijtigt af
församlingen, att dhe ville i wänlighet bedia sina hustrur, då dhe
behaga åtsättia på altarläge,*) wäll baka dhem, effter man
kunde räkna 7 äller 8 altarlägen på rad, som varit illa
bakade–––-— och det är af urminnes tider transfererat
uppå den, som bär barnet, at hon skall gifva åt altarläge
åt kyrkioherclen, och uppå bondepijgan, at hon ger åt
ca-pellanen".
Då emot dessa prostens anspråk tvänne bönder
dristade tala om "den ny ja förordningen, som konung Karl
XI beviljade", hvarigenom dylika offer afskaffades, svarade
pastor loci, att, "emedan dhem står frijtt at kalla dhe
rij-kaste, som wäll kunna gie ut det, som dhe ock giöra, så
kan det intet vara emoot någon förordning eller billighet".
Prosten W. försvarade prestgårdens ägor mot försökta
inkräktningar och räddade därigenom för boställets
räkning Usta-ängen, som Segersjö ville tillegna sig.
Under Wallerii tid (den 1 maj 1723) eller "samma dag
som Södermalm i Sthlm brann", lades Mellösa prestgård,
som den tiden låg alldeles intill kyrkogården, genom
vådeld i aska. Kyrkan var starkt hotad, men räddades; dock
blef 70 famnar af "kyrkobalkarne" på östra sidan lågornas
rof. Elden hade uppstått i kaplansgårdens uthus,
hvarifrån brinnande halmvasar af den starka blåsten fördes
till prostgården.
Gr. 1) m. företrädarens änka Elisabet Tranœa, död 1711
lö/10, kkohdedotter här; 2) efter 1711 m. Katarina Kristina
*) "Altaiiäge" eller såsom det hette: "sättia at på altarläge",
bestod däruti, att hustrun, som bar barnet till dopet, uppdukade på
ett bord vid altaret åt kyrkoherden hvarjehanda "förning" i
matvaror, såsom kakor, bullar, ostar, smör m. m., under det att
"pig-faddern" eller den ogifta kvinnan, som stod fadder, frambar vid ett
annat bord sina torftigare gåfvor åt kapellanen. Bordet med
förwingen kallades också mataltaret. I Skåne skedde detta offer vid
kyrktagningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
