Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Askers kontrakt - Stora Mellösa och Norrbyås - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
hären var så utmattad af sjukdom och brist på
lifsförnödenheter, att "vi inom några månader måste lämna det
kära Finland ännu mera blödande än förut." Ännu i flera
år eller sammanlagdt 25, fick L. tjäna fanan; han
stannade vid regementet till pommerska krigets slut.
Nu manade honom ekonomien — han hade varit gift
i 17 år och hade familj att försörja — samt åldern —
han var på sitt 55:e år — att söka pastorat. St. Mellösa
var ledigt. L. blef nämd och tilltr. 1763. Han hade
meriterat sig för detta pastorat genom sin oförtrutna
verksamhet vid sjuksängarne under vinterkvarteret vid
Fredrikshamn 1741—42, då manskapet var inhyst i jordkulor
och usla kyffen, och svåra farsoter härjade. Han hade
ock fått magisterbref från Greifswald och hade sålunda
lärdom — på papperet, mindre i hufvudet och var
sålunda olik sin grundlärde broder i Aspö. Fick sedan
stanna 36 år i St. Mellösa, där han dog "ultimo anno
sæ-culi", en 90-årig kärngubbe, frisk och rörlig intill slutet.
Krigarlynnet satt i honom hela lifvet, hvilket ock de styfva
Mellösabönderna fingo erfara, som dock mycket höllo af
sin gamle fältprost. Fick gubben Lilliestråle se en
nummerhäst och höra trumman, så dykte gamla minnen upp,
och han ville gärna profrida kampen. I kyrkan, där han
aldrig lärer försummat någon gudstjänst, liknade han
mindre en prest än en gammal krutsprängd major,
uppsträckt som han var i klirrande sporrar och väldiga
martialiska mustascher. Han förekom alltid ridande till
annexkyrkan i Norrbyås, som han kallade sin "ridkyrka".
I Norrbyås hade han ock en af sina gamla
krigskamrater, öfversten, baron Djurklou på säteriet Sorby. En
gång hade denne man, som äfven ägde några hemman i
Mellösa, infunnit sig i dess kyrka. Då prosten samma
dag skulle hålla sockenstämma och härom pålyste, skall
han, hänvänd till den gamle vännen, som han såg
närvarande, hafva yttrat: "och efter vi hafva den äran att i
dag se herr öfversten, baron D., i St. Mellösa kyrka, så
hoppas ordföranden, att han också skall hedra stämman
med sitt besök", hvarpå den tilltalade reste sig och sva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
