Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Askers kontrakt - Svennevad - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
nyss fastställda kyrkolagen och andra tidens förordningar
tillämpades i hela sin stränghet. De korta domsluten:
"sättes i stocken", "böte 1 kanna vijn" o. s. v. vittna om
ett strängt regemente. Dock synas hans åtgöranden mera
lia gällt kroppen än själen, mera syftat till yttre ordning
än inre förbättring.
Han ifrade mot den s. k. "brudstugången", som
bestod däruti, att fästmön, åtföljd af någon hustru i släkten,
brukade vandra omkring till fränder och grannar för att
insamla gåfvor till den blifvande bosättningen. "Om någon
understår sig härefteråth att löpa därefter i socknen, böte
både pijga och hustru, som henne följer, hvar sin kanna
vijn till kyrkian och hvad de hafva samkat, tage dem
ifra genom fierdingsmannen och gifves i fattigstufvan."
Vidare nitälskade M. för bevarandet af den gamla
socknedräkten, hvarom sockenstämmoprotokoll 1697 förmäler:
"Blef slutit, at högfärden skall allmänt afläggias, och
ingen bondedräng må gå med knappetröija eller
bonde-pijga med band och brokota kläder; den, som däremot
bryter, skall strax sättias i stocken."
Följande år stadgas åter i samma fråga: "Lades 1
kanna vijn på den skräddare, som gör någon råck åth
bondedrängar på annat vijs än gambal plägsed varit;
och den dräng, som kommer med knappetröija till
kyrkian, sätties i stocken, jemväll de bondeclrängar, som
komma med sijna gula lijfgehäng. Sammaledes pijgor,
som komma med sijna brokota mössor och kragar till
kyrkian." Den, som uteblef från gudstjänsten 3 söndagar
å rad eller icke gick in i kyrkan vid gudstjänstens början
eller "löpte ut" ur kyrkan i förtid, bötfälldes.
Med dylika "utanverk" sysslade Mellring mycket på
sina stämmor. Men det var så tidens sed, detta kyrkliga
polisvälde. Någon djupare ingripande pastoralvård till
främjande af sann upplysning och lefvande fromhet var
mera ovanlig. Utmärktare pastorala förmågor gjorde väl
undantag, och man tycker sig spåra ansatser till en
riktigare nppfattning hos företrädaren Dyring. Mellrings nit
för Utvärtes sedlighet är emellertid beaktansvärdt; också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
