Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Glanshammars kontrakt - Glanshammar och Ringkarleby - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
komsten till lägret i Lais den 18 jan. 1701, "glansdagen",
som han kallade den, första anblicken af en här, så ung
och dock så segervan, en konung, omgifven af sina tappra,
som redan hunnit slå en värld med häpnad. Den andra
dagen, som ock stod fast präglad för hans minne,
inträffade någon tid senare vid Altranstädt, då konungen i
närheten af Lutzens berömda slagfält och vid minnet af sin
store föregångare Gustaf Adolf uttalade cle bekanta orden:
"jag har sökt att lefva såsom han, måhända skall Gud en
dag förunna mig en lika skön död". Det var en
"vemodets dag", menade V. Och tredje minnesdagen var en
dag i slutet af juni 1709, en "sorgens dag" vid den hemska
anblicken af slagfältet efter det mördande nederlaget.
Pultavas dystra minne sväfvade ofta för den allvarlige
krigspresten såsom det tragiska slutet på de tappra
karolinernas stolta segerdrömmar, hvilka, i stället för att leda
dem till murarne af det gamla Kreml, förde dem till "den
stora svenska grafven i fjärran öster".
Då hade ock vår fältprest fått nog af kriget och
längtade åter till den kära fosterjorden. Men fångenskapens
bojor höllo honom kvar. Veckor och månader gingo, den
regniga hösten var redan inne, och ändtligen började det
ljusna för vår fånge. I svenska hären fans bland andra
en rysk prest fången. Genom Reenskölds bemedling, som
själf varit ryssarnes fånge, lyckades man utverka en
utväxling, prest mot prest, och V. fick frihet att gå, hvart
han ville. Svag och medtagen och i det mest utblottade
tillstånd, dröjde likväl ej V. att anträda hemfärden. Utan
det ringaste understöd och skydel måste han till fots
tillryggalägga vägen från Pultava till Moskva, därifrån till
Novgorod, så till Ladoga, där han gick ombord på ett
fartyg, som strandade den 20 okt. 1709. Ändtligen post
varios casus anlände han till Petersburg och kom sedan
öfver Viborg och Åbo, hvilka ännu tillhörde det svenska
väldet, till Stockholm i december 1709.
Under sina återstående år på Glanshammars
prestgård följde V. med stort intresse och många förböner sin
konung på hans äfventyrliga resor och strider. Krafterna
IV 42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
