Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Glanshammars kontrakt - Glanshammar och Ringkarleby - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
börder i thet klara månskenet, hafvande med sig en stor
hop blåklädda kamrater, snart stufwan full, dock i
liknelse ej större än gassar om 10 à 12 åhr. Thessa gingo
ut och in genom dörren, talande och mumlande sins emellan,
theraf hustrun dock intet förstod. S. Ingeborg, som låg
rädder i sängen, läste många Böner, bad ändtligen then
Döde hamnen i Herrans namn gå till sitt rum etc. Men
han, lutande sitt hufvud öfver henne i sängen och
suckande, tog med bägge händerna vid hennes kinder.
Ändtligen kom hustrun ihåg, thet hon dagen förut lämnat sin
mans skinnpäls till salu åth gramidrängen Gösta Nyberg,
med hvilken hennes man ej gärna dragit ens, och yttrade
hon sig då till skepelsen: "gäck din väg; jag skall, så
snart dager blir, taga din päls tillbaka igen." Theruppå,
sedan de innewarit 2 1/9 à 3 timmar, gingo de
allesammans sin koos." "Ingeborg, af christbeskedlig frejd, har
själf thenna händelse med flera omständigheter berättat
mångom, äfven mig, G. Herdman, den 28 i samma månad."
Doktor H. har äfven antecknat följande från
Ringkarleby: "Anno 1724 tredjedag Pingst om aftonen gick Pär
Olsdotters Marja i Sjågstad (Sjögestad) ut att lacka hem
boskapen, men blef i Norrbyhage bergatagen, hörde 2
timmar vid lag sin Faders ropande, innan hon slapp ut,
hvilket skedde om fjärdedagsmorgonen i solgången. Flickan
Marja var då 16 åhr gammal. I berget ej annat sett än
en gumma, som vid en spånstohl satt och spann. Flickan
hade ropat: "släpp mig ut, min fader ropar mig." Aftonen
förut hade Erik Pärssons Anders i Sjågestad mött en lång
nakot karl, som efter hans tycke hade ögon stora som en
mässingskiettel. Mötet skiedde vid Götavihällar eller
Björ-skogshällar."
Dessa båda ur "Liber memorialis" i Glanshammars
kyrkoarkiv hämtade berättelser hafva en viss
märkvärdighet så till vida; att de otvetydigt förråda den öfvertro
och vidskepelse, som ännu under 1700-talet härskade
äfven hos de mera upplysta. Det lider intet tvifvel, att
antecknaren, prosten IL, som var en af de dugligaste och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
