Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Kumla kontrakt - Askersunds landsförsamling - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det andliga och världsliga ståndet. Det var en underlig
tid, rik på motsägelser, denna pietismens tid i Sverige;
delvis var den nog utmärkt för hvad Melanchton på sin
dödsbädd kallade “rabies theologorum“. Men å andra
sidan insåg mången, att presterna behöfde vara fromma
män; därom vittnade åtskilliga af tidehvarfvets
publikationer, såsom bland annat en versifierad artikel i Argus
med titel: “critique öfver världsliga prester“ 1734,
sannolikt författad af ingen mindre än Olof von Dalin.
Emellertid föranledde Hallbergs kallelse en vidlyftig
skriftväxling mellan konsistorium i Strengnäs och grefve
Dohna, hvilken slutade så, att grefven fick sin vilja fram.
Hallberg tilltr. 1724. Död efter en långsam och tärande
sjukdom 1732 ⁸⁄₁₀.
H. synes icke hafva betraktat sin “cura pastoralis“
såsom en “sine cura“. Vid Visitationen 1725 ⁶⁄₅ besvärade
sig församlingen däröfver, att pastor på stora
högtidsdagar och helgdagar brukade uppräkna och examinera
en i sender af dem, som skulle gå till skrift och H.
nattvard, hvarigenom församlingen komme sent ur kyrkan.
Pastor svarade, att han ville “lära känna sina åhörare“
och få veta, huru hvar och en vore skickad till
nattvardens begående.
Samtidigt med Hallbergs inflyttning i församlingen
som kyrkoherde, var det ifrågasatt att anställa en
komminister till hans medhjälpare, som den mot kyrkan
välvillige patronus, grefve Dohna, åtog sig att aflöna.
Hallberg var hvarken för eller emot en sådan komministers
anställande i församlingen “på behaglig tid“; dock ville
han ej förbinda sig att deltaga i hans aflöning, “för att
ej sine successores sådan last pålägga“.
Ekonomien, åtminstone församlingens, skötte han ganska
illa. Vid år 1734 hållen inventering instämdes kkoh.
Hallbergs sterbhus till häradsrätten dels för en brist i
kyrkokassan på 202 daler och i fattigkassan på 94 daler, dels
för 14 stycken bortkomna turkoser (ur en mässhake),
beräknade till ett värde af 81 daler. Hans änka utgaf en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
