Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Kumla kontrakt - Hammar - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
ock de två öfriga ofrälsestånden sökt förmå regeringen
att taga itu med kronogodsens indragning från adeln.
Drottningen lofvade hjälp — "man borde ej så klappa det
hvita barnet, att det svarta försummades" — men de
vackra orden glömdes snart, och hon fortfor att slösa
med kronans medel till adelns gynnande. Och medan
detta stånd växte i makt och rikedom, bragtes bonden
nära^tiggarstafven. Så såg det ut i landet vid
bondeupprorets början.
Myrobæus, som länge vetat, hvad som brann på djupet
i Nerikesbondens hjärta, sökte lugna och förespeglacle
bättre tider. Han hade länge fruktat ett utbrott af den
jäsande harmen; ty han visste hvad folket led och hade
ock för egen del känning däraf. Han hade ock erfarit,
huru adeln prejade allmogen med körslor och dagsverken
samt hårda utlagor; och där den ej mäktade fullgöra det,
plågade och misshandlade den.
Myrobæus hade därför ej mycket hopp ati kunna
lugna, när han närmade sig den uppretade bondeskaran,
som med hvarjehanda vapen lägrat sig i närheten af
Hammars kyrka. Det var ej svårt att i deras blickar läsa,
att de voro färdiga att begå hvilka våldsamheter som
hälst. I spetsen för kohorten stod en myndig bonde från
Kampetorp i Askersunds socken. "Vi få icke ens sälja
våra produkter i staden, där vi kunna få betalt, utan
tvingas att utbjuda dem på herrgårdarne för en
spott-styfver; vi få vår dagsverksbörda för hvarje dag allt
tyngre, medan adeln göder sig af kronans gods och
öfverflöd." Med uppsåt att förgöra adeln, bränna deras gårdar,
drog nu skaran mot Östergötland. Bondeupproret i
Nerike, så sorgligt till sina orsaker och verkningar, hade
äfven sin rent komiska sida. Det saknade lyckligtvis en
upplyst och klok ledning. Så hade de själfva ur sin egen
krets valt sig en konung, hvilken lät bära "en
morgonstjärna" (en stridsklubba med taggar) framför sig såsom
en spira, samt utnämt andra bönder till höga riksämbeten,
såsom riksdrots, riksmarsk, rikskanslär m. m. Den
tilltänkta planen var emellertid hemsk nog. Adeln skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
