Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Kumla kontrakt - Kumla - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl utnämd att efterträda. Och när så 1721 Kumla blef
ledigt, och många sökande anmälde sig, lät drottningen
kungsordet gälla, och F. tilltr. 1722.
Det skulle ock snart visa sig, att det arbetsamma
pastoratet ej gärna kunde anförtros åt någon värdigare.
Den jämförelsevis korta tid af 7 år (1722—29), som F.
fick verka i Kumla, blef af ganska stor betydelse för det
sedliga framåtskridandet i församlingen. Impulsen till de
nyttiga reformer, som under F:s tid vidtogos, gafs redan
vid hans installation 1722, då visitationsstämma hölls af
biskopen själf. Det märkes af det därvid förda
protokollet, att det andliga och sedliga tillståndet ingalunda
var tillfredsställande. Anvisning gafs honom i tillräcklig
mån af hvad som yppades under den biskopliga
rannsakningen. Det frågades därvid bland annat, “om något
oväsende med fyllerier, horeri, signeri och trolldom föröfvades
i församlingen“, hvartill “mästadelen sade nej“. Dock
hvad fyllerierna beträffade, så anför “Lieutnanten Kock,
att den gamle sergeanten Olof Svan i Ålstad brukar
superier med brännevijn, hvilken förmantes att afstå med
dylikt“. Dessutom klagade herr Sandelius, V. D. M. i
församlingen, “mycket på Olof Larsson i Via, att han förer
ett oförsvarligt lefverne med fyllerier, trätor, oenighet i
äktenskap och annat oskickligt väsende, församlingen ofta
till största despect och förargelse. Ty tilltalte hr biskopen
honom med allvarsam förmaning, att om han icke med
första gör sann bot och bättring och afstår med slikt
ogudaktigt lefverne, förvises han till världslig rätt.“
För att beifra otukten stadgade biskopen, att en skillnad
borde äga rum mellan äkta och oäkta barns dop, så att
“de förra kristnades före och de senare efter gudstjänsten.“
Efter denna vägvisning på de sedliga reformernas
väg började prosten sin verksamhet i Kumla; det var ock
på tiden, att något började göras. Det första, som fäste
hans uppmärksamhet, var att företrädaren, som varit så
nitisk i Kung Karl, ingen enda gång under sin långa
verksamhet i Kumla och Halsberg hållit sockenstämma;
åtminstone fans intet stämmoprotokoll upptecknadt sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
