Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Kumla kontrakt - Kumla - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i skötet af en lycklig familj, sett så många små plantor
växa upp omkring sig. Man antager allmänt, att det motiv,
som kraftigast inverkat på hans beslut, var hans farhåga
att ej rätt kunna handhafva de många praktiska bestyr,
som skulle komma att åligga honom med anledning af det
inom kort i Kumla förestående kyrkobyggnadsföretaget.
Mycket förmäla ej stämmoprotokollen från F:s
kyrkoherdetid i Kumla; men hvad man af det lilla, som där finnes
antecknadt, kan sluta är, att förhållandet mellan pastor
och församling städse var det bästa. Han verkade för
nykterhet och sedlighet. Man lefde ännu under den
ohälsosamma inflytelsen af Gustaf III:s kronobrännerier. Hos
F. fick denna handtering intet stöd. Det anbud, som från
länets befallningshafvande gjordes Kumla socken i likhet
med andra församlingar, afslogs höfligt, men bestämdt,
“oaktadt prisets måttlighet“. I detta såväl som i andra
afseenden sökte han införa en god och hälsosam anda i
församlingen.
Också hafva få åtnjutit en sådan aktning och
tillgifvenhet som F. i sin församling. Det visade sig icke minst,
när han lämnat orten. Det gällde vid synen å bostället
några F. tillhöriga hus, s. k. öfverloppshus, hvilkas
köpesumma kunnat af tillträdaren betydligt reduceras på grund
däraf, att virket i husen tillhörde församlingen; men så
förklarade socknemännen, att de “hvarken kunde eller
ville göra något anspråk på detta timmer, utan att de
nämda husen med full äganderätt skulle tillhöra förre
kyrkoherden (Franzén), till hvilken utom dess socknen
ansåg sig hafva så många och så kära förbindelser, att
denna fråga ej ens kunde upptagas.“ Ett sådant
utlåtande måste ju lända båda parterna till ömsesidig heder;
så lätt hade socknemännen ej släppt sin rätt, därest F.
ej varit den han var.
Kumlaboarne ansågo sig förmodligen, och detta med
rätta, hafva ägt fullt vederlag för detta efterskänkande i
den omständigheten, att deras kyrka i 12 år varit den
förnämsta kyrkan i Nerike, dit folk från aflägsna socknar
massvis begifvit sig för att lyssna till den ryktbare talaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
