Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Edsbergs kontrakt - Edsberg och Hackvad - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
595
för mycken kraft och ambition. Han skulle utan tvifvel
ha slagit sig fram på hvilken bana som hälst, så mycket
mera, som han ägde stor förmåga att göra sig gällande.
Också företer A:s lif en bana, som, om den ej af döden
afbrutits, säkerligen hade fört honom högt upp på ärans
och samhällets trappa. Hans uppförande på
biskopsförslag i Str. 1838, då H. O. Holmström nämdes, gaf
anledning till följande versifierade utgjutelse:
"Till biskop är du fullt capabel.
Om ödet så har förelagt.
Snart blefve du ock presentabel;
Men du "non pasu för ofta sagt."
Döden kom emellertid ett par år senare, eller 1840
under riksdagen och stäckte hans så lysande och
löftesrika bana.
"Så bortrycktes", säger en minnestecknare, "i sin äras
fullglans den i våra riksdagsannaler fräjdade, å
biskopsförslag uppförde, i lärdomsskolor och församlingar
kraftfullt verksamme mannen. Äfven den sista lefnadsdagen
9 dec. 1840, sin 56:e födelsedag, deltog han med samma
drift som alltid i sitt stånds öfverläggningar. Med
fryntligt samspråk ’skildes han från en vän, som följt honom
den sista aftonen och somnade lugnt för att aldrig mera
vakna här i världen." Ryktet därom afbröt
presteståndets förhandlingar. Ärkebiskop af Wingård intog som
vanligt sin talmansstol, men blott för att säga, sedan
dödsposten meddelats: "Vi kunna icke fortsätta denna vår
sammankomst — åtminstone icke jag; utan om ståndet
sä medgifver, åtskiljas vi, för att i enrum gifva luft åt
vår sorg och våra tårar."
Samme talare yttrade vid Åstrands graf den 16 dec.
1840: "Sällan har Sverige ägt en utmärktare riksdagsman.
Intet undföll honom; på allt hade han eller söte han reda.
Hans skarpsinnighet träffade i hvarje ämne det väsentliga.
Sanningen högbar han som ett banér, men det falska och
skefva tvärhögg han utan förskoning. Hans omdöme var
så säkert, att det ofta blef hans bildade stånds ledare;
hans skäl lågo ock spegelklara, och man visste, <att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
