Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 23. Mathias Gregersson Lilje (1501—1520)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
sina anspråk på svenska kronan gällande, synes biskop
Mathias öfverhufvud stå på Sturarnes och det svenska
partiets sida, hvarpå såsom exempel må nämnas, att han
i Sturens strid med Gustaf Trolle godkänner den förres
åtgärder mot Stäket, att han af Sten får såsom förläning
“en eldu (masugn) i Sala silfvergrufva, kronans nyupp-
täckta “silfberg“; att han, när Sten Sture på sin färd från
slagfältet svårt sårad som hastigast gästar Mathias i Streng-
näs, vänligt mottager riksföreståndaren och på dennes
böner hjälper till att hos danskarnes befälhafvare Otto
Krumpe utverka stillestånd, samt att han gör allt för att
för riksföreståndaren och Sverige vinna ärkebiskopen, som
då vistas i Mariefreds kloster. Men när med Sturens några
dagar senare timade död det svenska partiets sista kraf-
tiga stöd fallit, blir ingen angelägnare än Mathias att för-
må Sturens vänner till undergifvenhet under den danske
konungen, såsom liera bref mellan honom och ärkebisko-
pen intyga. Mathias är en af de första, som gör Kristiern
sin uppvaktning, då denne med sin här ännu ligger utanför
Stockholm. Han skickar sin kanslär Olaus Petri för att
beveka riksföreståndarens änka Kristina Gyllenstierna och
Stockholms borgerskap att för konungen öppna stadens
och slottets portar. Han mottager af Kristiern danska sol-
dater till sin lifvakt i Strengnäs och reser omkring i sitt
stift, åtföljd af danskt rytteri, medförande från Kristiern
de fagraste löften för att locka folket på konungens sida.
Det lyckas ock öfver förväntan. I september 1520 för-
klara sig Örebro stad och Nerikes allmoge vara Kristiern
undergifna, åberopande därvid några varningar af biskop
Mathias. “Ransakar man“ — så hade biskopen talat till
Nerikes allmoge — “rätta orsaken till den förderfliga oro
som här i riket så länge varit, så finnes i sanning, att den
tvedräkt riksens herrar haft sig emellan, varit upphofvet
därtill11.
Men en man, som en gång låtit sig af Sten Sture och
hans fader användas och nu vid den förres nederlag flytt
till segraren, kunde än en gång ändra signal; detta måste
förekommas. Till belöning för sina tjänster mot Kristiern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
