Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 23. Mathias Gregersson Lilje (1501—1520) - 24. Jens Andersen Beldenak (1520—1521)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
fick Mathias 4 dagar efter kröningen, som han själf för-
rättat, genom en olaglig dom blifva den förste, som på
Stockholms stortorg böjde sitt hufvud under Kristierns bö-
delsyxa 1520 den 8 november. “Det var en grym och
tyrannisk gärning, som begicks på den ärlige och fromme
biskopen11, yttrade Olaus Petri vid blodbadet, ett yttrande
som så när kostat honom lifvet.
Samtidigt med detta hemska drama, hördes här i stif-
tet de första klämtslagen till den nyare tid, som med re-
formationen dagades öfver vårt fosterland genom en ung
diakon, den nyss nämde Olaus Petri, som varit Luters lär-
junge i Wittenberg och nu hos biskop Mathias var anställd
såsom diakon vid domkyrkan*).
24. Nu stod Strengnäs stift så godt som biskopslöst.
“Väl skickade11 — säger Olaus Petri — konung Kristiern
Jens Andersen Beldenak (1520—1521) till Strengnäs, men
denne var företrädesvis en de världsliga ärendenas man.
Beldenacke, ett smädenainn, emedan han var skallig, var
son af en skomakare på Jutland, hade studerat i Köln och
Kom och sedan i Danmark antagit presterlig ordination.
Utrustad med ovanliga naturgåfvor, fick han anställning i
danske konungens kansli, där han användes i flera viktiga
diplomatiska uppdrag. Såsom det var vanligt med de nor-
diska konungarnes klerikala rådgifvare, hugnades ock B.
snart med en biskopsstol, nämligen öfver Fvens stift 1501.
Men från den tiden kunna ock dateras de oroliga skiften,
som förmörkade hans senare lefnadsår. Han låg i oåf-
låtlig strid icke blott med landets konungar, utan ock med
•stormännen, som vid sin sida ej kunde fördraga den ringe
skomakaresonen. I tidsförhållandena låg väl närmast skul-
den härtill; men ock i Beldenackes egenskaper och ka-
raktär, som af en samtida sålunda tecknas: “han var en
man med skarpt och klokt hufvud, vältalig, utrustad med
vidsträckt erfarenhet och stor arbetsförmåga, var icke
*) Det var då ocli ännu länge in på följande arhundrade bruk-
ligt, att en blifvande .prest ordinerades först till diaconus eller half-
prest och sedermera till presbyter, da han först erhöll plenos ordines.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
