Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 24. Jens Andersen Beldenak (1520—1521)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
hängifven hvarken åt vällust eller maklighet, men djärf
och hänsynslös, orolig och benägen för tvister och strid11.
Dessa egenskaper, hvilkas utbrott dera gånger vållade
hans ofärd — han råkade för några mindre förseelser i
misskredit hos ärkebiskopen i Lund och fick sitta i prub-
ban, han råkade sedan i onåd hos konung Kristiern, skildes
från biskopsstolen och satt 2 år fängslad i Roeskilde —
gjorde honom likväl synnerligen lämplig för sådana planer,
som Kristiern hade i sinnet i Stockholm. Nu behöfdes
den fängslade biskopen, hvarför Kristiern här uppdrog åt
honom de viktigaste åligganden, hvilka han ock med fram-
gång utförde. Genom sin vältalighet och advokatoriska
talang lyckades han allhelgonatiden 1520 förmå såväl det
i Gråbrödraklostret i Stockholm samlade riksrådet som ock
sedan det på Brunkeberget samlade borgerskapet att er-
känna konung Kristiern arfsrätt till Sveriges krona. Det
kort därpå följande blodbadet skall B. hafva tillstyrkt och
därvid visat sig mycket verksam att befordra “kättarne11,
dem, som deltagit i domen öfver Gustaf Trolle, till straff.
Till belöning för sina tjänster blef han utan val och kon-
firmation uppsatt på den efter den halshuggne biskopen
Mathias lediga stolen i Strengnäs, hvarefter kan kallar sig
“biskop af Odense och Strengnäs11.
När Kristiern sedan efter fullbordadt värf lämnade
Sverige, blef B. tredje mannen i den regering, som i öfrigt
fördes af Gustaf Trolle och Didrik Slaghök, och som lyc-
kades göra sig så hatad i landet, att det blef lätt för Gu-
staf Eriksson Vase att störta densamma. Med ett folk, så
härdadt och vant vid försakelse, att det nöjde sig “med
barkebröd och vatten må väl fanden, men ingen människa
slås11, skall biskopen efter danskarnes nederlag 1521 i april
vid Brunbäcks färja hafva yttrat, och därmed begifvit sig
af till Danmark 1521 i augusti, där han lärer blifvit mycket
onådigt mottagen af Kristiern.
Inom stiftet utöfvade B. naturligtvis ingen verksamhet;
men någon tid efteråt beklagade sig biskop Brask, att en
ganska stor mängd viktiga rikshandlingar, som sedan lång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
