Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 30. Laurentius Paulinus Gothus (1609—1637)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
bör man ock skrifva Paulini stadga om förbud för presten
att utan biskops och domkapitels vetskap och samtycke
ingå äktenskap eller förlofva sig. Ett mummel förspordes
nog bland presterna öfver denna stadga; man mente sig
vädra papism, men ingen vågade gifva uttryck åt miss-
nöjet. Det var först inom regeringen, man började upp-
taga frågan om biskoparnes rätt att på egen hand göra
stadgar och ordningar för sina stift och ålade biskop Pau-
linus att till regeringen insända “ett exemplar af samma
obligation, som presterskapet hafver måst göra“.
Strängt öfvervakade han ock presternas plikttrohet
och sedliga lif. Redan vid sitt första prestmöte i Strengnäs
riktade han till klerus uppmaningen, att “hvar och en pa-
stor gifver ett sannfärdigt vittnesbörd om sina medbröders
lefverne och lära“. Och vid prestmötet 1613 fordrade bis-
kopen, icke blott att prostarne skulle offentligen redogöra
för sina “kontraktisters“ lefverne och lära, utan äfven att
de sistnämde skulle gifva ett öppet vittnesbörd (“testimo-
nium apertum“) om prostarnes flit och trohet i sitt ämbete.
Det var ett tämligen inkvisitoriskt förfaringssätt, som öf-
vades under hela Paulini tid. Straffen för förseelserna voro
stränga. Utom varningar eller böter eller offentlig afbön
från predikstolen i församlingskyrkan, förekom suspension,
afsättning från ämbete och tjänst och fängelse. Det sista
straffet förekom ganska ofta under Paulini tid, mest mot
yngre, obefordrade prester. Prest- och djäknefängelset i
Strengnäs, den s. k. “proban“, “prubban11 eller “mörkstu-
gan“ hade vid denna tid “sin särskilda byggnad, belägen
vid den ännu kvarstående norra kyrkogårdsporten, men
flyttades redan 1648 till gymnasiihuset vid stora trappupp-
gången“ (Th. Strömberg, sid. 112). Den gamle Strengnäs-
skildraren Hallman beskrifver “mörkstugan“ såsom “en stor
stuga med intet fenster uppå“. En obestyrkt tradition för-
mäler, att biskop Paulinus själf plägade ha vård om nyek-
larne till detta fängelse.
Det mest utmärkande draget för P. var, förutom hans
allvarliga gudsfruktan, hans rastlösa verksamhet. Båda-
dera ha tagit sig ett uttryck i det valspråk, han helst an-
U
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
