Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 30. Laurentius Paulinus Gothus (1609—1637)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
vände, och hvars begynnelsebokstäfver utgöra initialerna
till hans namn: Labore Paratur G-loria. Den rika verk-
samhet, han oaktadt sin vacklande helsa utvecklade som
biskop och författare, är ock värd eftervärldens beundran.
På grund af hans stora förtjänster, fann presterskapet
ingen värdigare, när det 1637 i Stockholms storkyrka sam-
mankallades att välja ärkebiskop, än att med förbigående
af den utmärkte, men af regeringen misstrodde Johannes
Kudbeckius utse den nära 72-årige, men ännu själskraftige
Strengnäsbiskopen. Helst hade han velat stanna i Streng-
näs, skrifver han; där hade han “så väl ordnet schöne
boliger och ladugårder11; “till Upsala drog han så gerna
som i elden11. Oaktadt sina allvarliga invändningar, erhöll
han regeringens fullmakt 1637 ä/7. Ett par månader senare
tog han afsked från det stift, som blifvit honom mycket
kärt och i hvilket han infört en sådan ordning, att det
framställdes såsom mönster för andra. Det högtidliga af-
skedet ägde rum under prestmötet den 3 september. Vid
första slaget kl. 6 på morgonen nämda dag infunno sig i
biskopsgården stiftets konsistoriales, prostar och kyrko-
herdar, som ledsagade ärkebiskopen till gymnasiets stora
sal, där han i gripande uttryck hembar Gud sin tacksam-
het. Strengnäs stift prisade han särskildt i tre afseenden
lyckligt 1) emedan Gustaf Vasa där krönts till konung,
2) emedan evangelium där först blifvit förkunnadt rent
och 3) därför att Strengnäs klerus aldrig gillat liturgien.
Han manade presterskapet att vara värdigt så höga tra-
ditioner.
Som ärkebiskop hade han åtskilliga afundsmän i den
förbigångne biskop Rudbeckii anhängare och äfven en och
annan motståndare ur den aristoteliska filosofiens läger, af
hvilka den bittraste var domprosten L. Wallins i Upsala’’
om hvilken Paulinus klagar hos Axel Oxenstierna: “hjelpen
mig för Jesu namns skull ifrån honom, att han mätte com-
pesceras11. Därjämte oroades han af tvister med borger-
skapet i Upsala, så att han önskat, det han aldrig kommit
dit. Spänningen lade sig efter hand, och den åldrige är-
kebiskopens sista lefnadsår framflöto i lugn. Angående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
