Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 30. Laurentius Paulinus Gothus (1609—1637) - 31. Laurentius Olai Vallius (1637—38)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
af kyrkoherden Ericus Olai i Kjula. Barn i det senare
giftet: Laurentius, född 1625 a/I0, död såsom fil. kand.; Jo-
hannes, född 1633 ’/g, död 1707 10/,, för faderns förtjänster
adlad under namn af Olivecrantz, jämte systrarne Anna
och Katarina 1654, legationssekreterare, slutligen drottning
Kristinas råd och generalguvernör öfver hennes domäner
i Sverige och Tyskland; Anna, f 1670, gift med sekrete-
raren, Hofrådet Lars Cantersten; Katarina, f 1659
gift med svenske Envoyén i London, baron Joh. Leijon-
berg, sedan magister docens Olof Verelius (framdeles pro-
fessor och riksarkiv.) förgäfves sökt vinna henne till brud;
Elisabet, gift med biskop Erik Emporagrius i Strengnäs.
31. Laurentius Olai Vallius (1637—38). I det sven-
ska galleriet på Gripsholms kungliga slott påträffa vi, bland
åtskilliga andra biskopar, de barska och stränga dragen
af öfverhofpredikanten och utnämde Strengnäsbiskopen
Laur. O. Vallius. Då han aldrig hann tillträda sitt biskops-
döme, är det också lätt förklarligt, att hans bild saknas i
det för öfrigt ganska fullständiga porträttgalleri af fram-
lidne biskopar, som pryder Strengnäs konsistorii ses-
sionsrum.
Han var född 1588 M/g och afled 1638, ännu icke 50-
årig. Till börden nerking, härstammade han från St. Valla
i Tysslinge, där hans föräldrar voro den rike bonden Olof
Svensson och hans hustru Brita Nilsdotter. De goda för-
äldrarne sparade intet att af sonen, som hade ett kvickt
snille och en ogemen flit, “göra allt livad lärdt war“. Till
en början synes Laur. Vallius icke hafva siktat på högt;
han aftade sin prestexamen och blef adjunkt hos sin blif-
vande svärfader, kyrkoherden Tidemannus i Fogdö. Men
snart begynte vingarne växa på det rikt begåfvade biskops-
ung dräng lyckades hon utföra sin plan. Tidigt en mörk vintermorgon
rusade de båda ynglingarne iklädda ut- och invända “skinnpelser11 in i
biskopinnans rum, släckte ljuset och “begynte så låta illa“.––––––Bi-
skopinnan blef förskräckt och började åkalla Gud–––––- . Hennes helsa
blef svårt angripen af den utståndna skrämseln, och hon afled några
månader därefter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
