Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 31. Laurentius Olai Vallius (1637—38)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
nägen för en i ekonomiskt afseende mera betryggande
befattning. En sådan för hans ställning lämplig syssla er-
bjöd sig osökt, där han minst hade väntat det. En dag
sommaren 1620, då han, med permission från hoftjänsten,
tillfälligt vistades i Örebro för att besöka sina släktingar,
uppvaktades han af en deputation från Stockholm, anförd
af ingen mindre än hufvudstadens egen borgmästare Peder
Olofsson, hvilken å Nicolai församlings vägnar inbjöd ho-
nom att blifva pastor primarius och kyrkoherde vid Stor-
kyrkan. Med glädje mottog han denna kallelse och in-
lämnade oförtöfvadt till K. hofvet sin afskedsansökan, där-
uti han “förmäler sig hafva wedertagit en annan tjänst,
den han görligen kunde se vara af Gudi“.
Afskedet upptogs mycket onådigt: “man hade aldrig
kunnat tro, att en så stor ostadighet, ja, en så plump dris-
tighet skulle finnas hos en så förnämlig teolog, som han
var hållen och höll sig själf före, att han utan H. M:ts och
Hans Furstliga Nåds lof och minne skulle hafva vederta-
git en annan tjänst uti ett annat sticht, H. M:t och Hans
Furstliga Nåde till högsta despect och förklening, likasom
H. M:t icke kunde försörja sina hofpredikanter med till-
börlig lön och underhåll1’. Och––––––“eftersom H. M:t
och H. F. N. aldrig aktat att bryta sig ut med någon prest-
man utan den viktigaste anledning, så hade de ej heller
velat göra det nu“. Till yttermera visso skrifver änke-
drottningen ett bref till biskop Paulinus angående detta
Vallii förhållande och bjuder honom själf framlämna det
i Strengnäs och där mottaga sin välförtjänta näpst. Tyd-
ligen faller det doktor Lars mycket obekvämt att bära
fram brefvet om sin egen afstraffning inför biskopen, hvar-
för han afpassar tillfället för sitt Strengnäsbesök, när bis-
kopen råkar vara borta, dock ej längre än att Vallius lätt
kunnat uppsöka eller invänta honom. I stället lämnade
han skrifvelsen och for skyndsamt tillbaka till Stockholm.
Förhållandet blef snart kändt; på allerhögsta befall-
ning kallas nu doktor Lars till lagligt förhör, “om han så-
som en trogen och hörsam undersåte förhållit sig emot
sin öfverhet; om han, hvilken såsom en allvarlig prestman
■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
