Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 31. Laurentius Olai Vallius (1637—38)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
var satt att näpsa och straffa ändras lättfärdighet, icke
genom sitt dåliga exempel tvärtom motarbetat sin uppgift;
slutligen om han, sont här i stichtet var född, uppfostrad,
ordinerad samt i scholetjenst anställd, icke här bort stanna“.
I sitt svar på dessa klagopunkter anför nu doktor Lars
flera- “ömmande omständigheter11, som föranläto honom att
antaga kallelsen till Storkyrkan: “magistraten och samtliga
borgerskapet hade genom en hedrande skrifvelse sökt
honom, utan att han själf gjort den ringaste ansökning;
och någon hofpredikantstjänst hade han aldrig sökt. Hade
nu snart i tre år innehaft en tjänst, i hvilken han fått alls
ingen maten, platt ingen lönen, slätt intet nästan et godt
ord, utan måst därutöfver lida brist på sitt goda nampn
och ryckte och göra sig gäld utöfver öronen". Sanner-
ligen, ett djärfvare språk mot öfverheten — och detta mot
Gustaf II Adolf — har väl näppeligen blifvit fördt af någon
hofprest; och likväl kallar författaren det en “modesta
responsio" (hofsamt svar).
Men att vederbörande icke ansågo det hofsamt, därom
vittnar den åska, som nu höll på att urladda sig öfver
den frispråkige hofpredikanten. Doktor Lars hotades att
mista både ämbete och tjänst, och ställningen syntes myc-
ket betänklig. Den stolte och orolige mannens lefnads-
bana, som med svindlande fart gått alltmera uppåt, syntes:
arta sig till att få ett snöpligt slut. Men nu trädde den
fromme och ärevördige biskop Paulinus emellan med sin
förbön för “den mycket sorgbundne mannen". Det är
nästan rörande att höra, huru den vänlige biskopen, som
tillförene haft skäl att vara missnöjd med doktor Lars, nu
söker, afvända furstens missnöje med åberopande af de
skriftställen, som handla om barmhärtighet. Följden häraf
blef, att doktor Lars fick behålla ämbete och tjänst, men
dömdes att göra afbön inför änkedrottningen. Han be-
känner sig “af obetänksamhet hafva grufiigen försett" och
lofvar bättring. Denna afbön ägde rum i Nyköping 1620
skriftligen.
Efter så många omständigheter fick Vallius ändtligen
tillträda pastor primariibefattningen. Förödmjukelsen tyc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
