Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 35. Karl Lithman (1674—1686)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
smula besvärad af sina gammalmodiga kolleger, när han
i deras sällskap vid ett besök i Stockholm 1661 nödgades
utstå mycken smälek för deras klädsel. Han anför verk-
ligen, och detta icke utan en viss indignation, som man
tycker sig. läsa mellan raderna, till Upsala konsistorii pro-
tokoll, att man i Stockholm “gjort sig lustig åt de långa
hår (crines longas) som professores draga (trahunt), och
de grå kapporna“ samt hemställer, om icke “rådligt vore,
att detta ändras, och de lagom hår och svarta kläder
bära“. Detta sinne för det anständiga hörde nära samman
med det nit för ordning och skick, som denne biskop vi-
sade. Han stod ej så högt i lärdom och snille som Pau-
linus och Johannes Matthife, kunde ej mäta sig i kraft med
Petrus Jome och Emporagius och besvärades ej heller så-
som dessa med en hel mängd allmänna kyrkliga uppdrag.
Men han hade därigenom så mycket mera tid att egna sig
åt stiftsstyrelsen, i hvilken han ådagalade faderlig tukt
och ordning, men äfven kärlek och välvilja. Han ville
hos alla sina prester ett yttre värdigt uppträdande och en
föredömlig vandel. Bröt någon i detta afseende, hvilket
enligt hvad konsistorii-protokollen utvisa ej sällan hände,
så tog biskop L. saken mycket paternellt och tog corpus
delicti i upptuktelse på ett sådant sätt, att hans disciplin
mera erinrar om en skolmagisters behandling af en okynnig
pojke. Så grep han t. ex. utan något pryderi till käppen,
när det år 1675 gälde att skrupensa upp sin vice pastor
i Åker, hvilken han påträffat liggande drucken; och han
lär då hafva “rappat på den ovärdige Sven Trulsson (Sueno
Truelis) rätt försvarligt11, såsom ock denne väl förtjänt.
Felet var sedan glömdt och förlåtet och biskopen lika god
igen, så framt icke den felande åter igen gjorde sig skyl-
dig till “stutzighet“, då “prubban“ eller i värsta fall “re-
motio af officio11 (afsättning) blef följden.
Som bevis på biskop Lithmans rättskänsla, motvilja
mot intriger och stöd för dem, som orättvist förföljdes,
förtjänar att citeras detta hans diktamen till ett konsistorii
protokoll 1682. En kollega B. vid trivialskolan i Streng-
näs hade velat tränga sin äldre kamrat magister D. Eckmus
H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
