Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 35. Karl Lithman (1674—1686)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
stadgade han, att den “skall ske i rättan tid, nämligen kl,
8, när långa dagar äro, och kl. 9 när de äro korta“.
Presternas till- och afsättning vid deras lägenheter
synes vid denna tid och före densamma hafva hvilat ute-
slutande i biskoparnes händer. Biskop Johannes Matthise
synes visserligen varit något eftergifven. Men under Lith-
mans dagar begvnte adeln och rådet visa anlag att gripa
in. i denna biskoparnes myndighet, och detta ingalunda till
kyrkans fromma. Det oförmodade ingreppet gaf anledning-
till många konflikter och trakasserier, som sedan fingo
lösas af konungen. Vi vilja anföra ett sådant fall, som
visar, att biskop L. icke var utrustad med samma kraft
och inflytande som åtskilliga af hans företrädare samt så-
dana efterföljare på biskopsstolen som Benzelius, Bilberg
och Serenius.
Det var nämligen fråga om tillsättandet af kyrkoherde
i Gillberga patronella gäll i Rekarne. Församlingens pa-
tronus ecclesire, v. amiralen Gustaf Sparre till Biby, kal-
lade därtill en ung skvadronsprest vid namn Johan Aulinus,
som “förlupit regementet och insinuerat sig hos patronus
och hela församlingen“. Denna vokation ogillades af biskop
L., som gaf den inställsamme och i domkapitlet för tjänste-
fel näpste skvadronspresten följande vitsord: “Han är
mycket omeriterad, nu först på andra året prest och så-
ledes alldeles obekant, huru en pastor sin församling skall
wårda; han har slutligen contra omnen honestatem förlofvat
sig med förriga pastoris enkia ett halft år endast efter man-
nens död, hvilkens hastiga trolofning strider mot alla ka-
suisters och Theologorum sententier“, hvarför biskopen
för att hindra hans löpande och innästlande i Gillberga
skickar honom som nådårspredikant till Botkyrka, ett för-
ordnande, som den nu till kyrkoherde i Gillberga kallade
Aulinus vägrade att emottaga. Härpå svarade patronus
Gustaf Sparre: “De af biskopen anförda hindren vore skäl,
som mera berodde på invidia än offieii zelo. Aulinus hade
goda dona docendi. Nominatio eller att den i fråga satte
prestmannen får ses och höras af församlingen; Vocatio
eller skickande af kallelsebref till konsistorium; Prcesentatio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
