Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 37. Johannes Bilberg (1701—1717)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Så hade den, som filosoferna i Upsala ansågo som en
ära och prydnad för akademien, af teol. fakulteten blifvit
så godt som fördrifven från Upsala. Men så mycket hade
han dock under sin 14-åriga akademiska verksamhet ut-
rättat, att han hunnit gifva banesåret åt den tvångsmakt,
hvaruti aristotelismen ville smida teologien.
I Örebro, dit han kom efter Gasten Rönnov 1693,
framflöt hans lif lugnt och stilla, vördad och älskad söm
han var af alla, äfven af sin konung, hvilken ofta besökte
honom och sade sig ångra, att han någonsin låtit honom
lämna Upsala, där han var ungdomen så nyttig. Hit kom-
mo ock många af hans bästa lärjungar från IJpsala-tiden,
såsom den sedan så berömde biskopen Andreas Rvdelius
och hans broder Magnus Rvdelius, sedan domprost i Lund,
jämte en del andra vetgirige filosofanter, som lämnade
universitetet för att följa den oemotståndliga läraren till
hans nya vistelseort. Här i Örebro pastorshus bildade
han en liten akademi i äkta grekisk stil, en lärosal efter
antikens mönster, där hans snillrika föreläsningar samlade
ett växande auditorium. Här var den gamle universitets-
läraren åter i sitt element, väckande och hänförande ung-
domen, vare sig han förde dem in i teologiens eller filo-
sofiens tempelsalar. Det var den sokratiska metoden, som
här alldeles systematiskt tillämpades, och det var denna
som Rvdelius enligt sin egen utsago hade att tacka för
sin skicklighet att enkelt, redigt och klart framställa de
tankar, som hos honom allt jämt tillväxte under en lcf-
vande diskussion.
År 1701 19/, utnämdes han, den i Upsala så fruktade
och hatade “kättaren1’, till biskop öfver Strengnäs stift,
hvilket ämbete han “med mycken vako och fiit“ förestod
i 16 år, säger Episeoposcopian. Detta omdöme jäfvas icke
af konsistorii-protokollen från hans tid. En som noga
ransakat “dessa djupsens källor11, nämligen .). H. Ekendal,
tecknar honom träffande sålunda: “Genom porträttet i
domkapitlet och protokollerna–––––-tycker jag mig finna,
att mannen varit sträng, allvarlig, samvetsgrann, omutlig,
med ordning och skick, icke efter hvar mans tycke, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
