Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 37. Johannes Bilberg (1701—1717)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
till actens och facultetens heder, sed qusedam beneflcia
adimus.–––-— Verket gick fort, disputationen blef sam-
manskrifven, censurerad, tryckt, disputationsdagen förord-
nad; hvem det sedan förhindrat, är snart uträknadt. Så-
dana hafva mina akademiska fata varit, sedan jag trädde
från philosophis till theologos––––––.“
Emellertid remitterade K. M:t ärkebiskopens och teol.
fakultetens protest mot ventilationen till kanslikollegium,
hvarvid både akademikanslären grefve B. Oxenstierna och
rikskanslirådet grefve N. Gvldenstolpe yttrade sig förmån-
ligt för Bilberg, förmenande att “det ej tillkom fakulteten
att utan uppgifna skäl kullkasta konungens och kanslärens
resolution, hvarjämte mycket afgår af actens sollennitet,
utom det att en oskyldig lider’Nu befallde konungen,
att B:s disputation skulle censureras och utgifvas samt vid
jubelfesten ventileras. Dess ämne “de concupiscentia
renatorum“ borde ej hafva kunnat träffa någon öm punkt
hos dessa teologer, hvilka så tydligt lade concupiscentia
irregenitorum i dagen. Dock “reste sig fakulteten åter
med lejonmod och — quis erederet? — ventilationen blef
inställd“.*) Man hade knappt väntat en sådan skuggrädsla
och ett sådant vankelmod hos Karl XI. Bilberg fick alltså
ej hålla sin disputation; hans lif förbittrades på alla upp-
tänkliga sätt; man ville synbarligen “utpina honom från
Upsala“.
För att då ändtligen befria B. från det akademiska
splitet, utnämde konungen honom utan hans vetskap till
pastor & preepos. i Örebro 1692 den 2 mars. Vid afskedet
från Upsala lärer han med hög röst hafva sjungit psalmen
302: 8, 9 i gamla psalmboken:
“Upprätt mig Gud, ur mina fienders händer,
(iif att på deras hufvud ej må lända
Den skam och blygd, som de margfalldelig
Utan orsak hafva tillskyndat mig.
Sänd änglar din’, som uppå mina vägar
Beskärma mig, så att min fiend’ må säga:
O, huru säll är den, som fruktar Gud,
Och håller sig in till hans helga bud.“
*) Biogr. lex. B II, sid. 64.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
