Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 39. Daniel Lundius (1731—1747)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
prester in på den ömtåliga punkten. Att han härvid drog
alla med sig och att presterskapet enigt slöt sig kring sm
biskop, då denne kraftigt värnade den rena läran och vi-
sade de professorliga spekulationerna till heterodoxiens
skräpvrå, lider intet tvifvel. Mötet anade väl knappast i
denna bogeistringens stund, att saken skulle få ett så all-
varsamt efterspel. Professorn “angrep svårligen pi est-
mötet och dess prseses samt riktade i sina programmer -
han var tillika universitetets rektor — hetsiga anfall mot
den rena luterska kyrkoläran. Biskopen i sin ordning, som
upptog den mot Mozelius kastade handsken, gick till kungs
och fick rätt, och Ihre nödgades återkalla. Saken gjordes
slutligen till en riksdagsfråga, då teologiska fakulteten fick
i uppdrag att hädanefter öfva censur öfver hvarje filosofisk
disputation, som berörde teologiska frågor.
På en annan punkt fick biskopen 2:dra mötesdagen, da
den kyrkliga ställningen inom stiftet afhandlades, lägga i
dagen’ sitt kyrkliga nit. Dagaprosten Sundius hade tagit
till orda i en synnerligen märklig och farlig sak. “IGryts
församling,“ menade prosten, “är på grund af pietistiska
inflytelser från Tyskland tillståndet ej sådant som det hör
vara.“ Folk gingo tillsammans här ock där i husen, läste
och förklarade bibeln; många af dem gå ej till kyrkan eller
H. H. nattvard och torde hysa “några besynnerliga me-
ningar om vår religion.“ Denna relation inför biskopen
och mötet väckte mycken sensation bland det samlade
klerus. Kyrkoherden i Gryt, den åldrige Tavenius, som
nu tillspordes af biskopen: “huru det med Separatismo i
Gryt sig förhåller,“ stod upp och svarade, att “den ej nått
någon utsträckning och torde snart vara förbi.“ Och sa
förvandlades det rysansvärdt tillänmade oväder, som den
nitiske prosten höll på att blåsa upp, till en storm i ett
vattenglas, tack vare biskopens besinningsfulla uppträdan-
de och Tavenii lugnande svar. På tredje prestmötesda-
gen fick biskopen på ett sätt, som hedrar hans hjärta, läg-
ga i dagen sitt välvilliga sinnelag. Anledning därtill gaf
kyrkoherden i Gillberga Hr Erik Ljung, som med 101ig
stämma förestälde, huru den förskräckeliga vådelden sist-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
