Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 39. Daniel Lundius (1731—1747)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lidne sommar en söndag, medan han var i kyrkan, gruf-
ligen hemsökt prestgården“ och ödelagt icke blott man-
gården och ladugården, utan oek innebrände alla hans
kreatur samt inbergad gröda. På biskopens uppmaning
skedde på stället sammanskott till den hårdt pröfvade
mannen, som innan han lämnade detta jordiska, åter
kunde befinna sig “i anspråkslöst välstånd.“ Slutligen be-
tygade “vener, clerus sin fägnad öfver mag. Forsmans
predikan ’en evangelio värdig vandel’ och begärde, att
den måtte tryckas och ville clerus gerna sammanskjuta
till papper och boktryckarens atbetalning.“
Biskop Lundius lärer hafva ägt “goda kroppskrafter
samt muntra och litliga sinnen“ och “i sitt ämbete skickat sig
så, att han vann lika mycket kärlek som vördnad.“ “På
sin ålderdom fördjupade han sig så i sina lärda funderin-
gar — anmärker en af hans efterträdare på biskopssto-
len*) — att han mången gång befans alldeles främmande
för det närvarande ögonblickets praktiska kraf. En anek-
dot, som fortlefvat intill våra dagar, är i detta hänseende
betecknande. Han vistades en dag i sitt prebendepasto-
rat Vansö, då, vid kapellanens. tillfälliga frånvaro, bud kom
från socknens fattighus, att en gammal gumma begärde
religionens tröst. Sin plikt likmäktigt, begaf sig biskopen
åstad: men hans första fråga till gumman blef, hvad hon
hade sig bekant af ’Hunnii epitome credendorum’. Den
gamla, som icke förnam något annat än de främmande
ljuden, svarade bekymrad: ack, vördige Fader! jag är väl
ingen hund heller, utan en kristen människa. Biskopen
blef förbryllad och den tillstädeskonnie kapellanen fick
öfvertaga själavården, säkert med bättre framgång.“
Gift 1) 1696 med Maria Heland, dotter af kronofogden
Anders IL, 2) 1739 med Eva Lillieflyckt, sondotter af bis-
kop Emporagrius och dotter af lagmannen Gabriel Empo-
ragrius Lillienfiyekt och Maria Björnclou. Om denna an-
dra hustru berättas, att hon lärer yttrat, att hon icke skulle
gifta sig,med mindre än hon finge en biskop, hon höll ord.
*) Th. Strömbergs “minnen från Södra mälarstranden.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
